Att sjunga eller inte sjunga, det är frågan.

Jag har kommit på mig själv med att sjunga igen. "Du vet inte vad du haft innan du märker att du saknat det." Det är mitt sätt att se på saken. Jag har, som alla människor, perioder då livet går upp ibland och ner ibland. Som läget är nu har jag, som sagt, börjat sjunga igen. Om jag hör en låt på radion, om jag sitter vid datorn eller står i duschen kan jag börja nynna och tralla.

(Syrran och jag)

Det är den mest fantastiska känslan som finns, näst efter kärlek såklart! Att musiken kan ta dig med på en resa och få dig att glömma omvärlden för en stund.

Helgen har varit skruvad. På mer än ett sätt. En stor bomb av en mängd olika känslor har briserat, så för tillfället sitter jag i en konstig sits. I vilket fall som helst kommer det att ordna sig. Det är bara så sjukt att man kan offra sin egen lycka och allt vad man behöver för att någon annan ska få det. Fast å andra sidan är det väl inte konstigt? Det är så man gör. Man bryr sig.