Nu tänker jag ägna min tid åt att länka ihop en massa oväsentligheter genom vissa ord.
Nyss satt jag och läste vad en vän till Pontus skrivit i sin blogg. Mycket tänkvärt. Tänk om man kunde skriva både intressant, ärligt, humoristiskt och rörande. Samtidigt.
Samtidigt är ett relativt begrepp. Det beror på hur snabbt man rör sig. Allt är relativt, utom ljusets hastighet. Jag har lyssnat för mycket på onödigt prat.
"För mycket är aldrig nog" heter min favoritlåt med Gyllene Tider. Den har allt, men jag kan fortfarande inte bestämma mig för vilket "Gessle-projekt" jag tycker bäst om.
Projektarbetet i skolan är jobbigt. Det är krångligt och jag förstår knappt syftet. Att utforska evolutionsteorin.
Jag har mina teorier om varför folk beter sig som de gör. De kan vara rädda. En del är tyvärr bara dumma. Vissa tänker inte alls, förens det är för sent.
Sent kan det bli när man har roligt. När man går förlorad i ögonblicket. När alla intryck samlas i hjärtat och världen blir för vacker. Det är just de tillfällena som man aldrig glömmer.
Jag glömmer saker ibland. Oftast var jag har lagt dem. Sist var det mina örhängen. De fick ligga i min jackficka när jag skulle simma i fredags.
Simma är något jag kan fortsätta med. Tur att Emma också gillar det, för då kommer vi att sporra varandra. Tråkigt bara att det var alldeles för mycket folk som simmade i en takt som inte motsvarade den takt jag är kapabel till att hålla. Man får väl ursäkta de äldre människorna.
Farmor är gammal. Det kan man inte tro, så som hon far runt och sysselsätter sig. Jag vill bli en sådan pensionär. Inte nu, men sedan. Hon spelar bridge, dragspel coh dansar squaredance. Det är mycket och inte minst imponerande för en 77årig kvinna.
77an måste vara en krånglig ställning. Jag läste om den i Cosmopolitan. Ska man hålla på och böka runt så där för att ha lite kul sex, så vet jag inte om jag tycker att det är värt besväret. Det finns enklare sätt att variera sexlivet, så att det inte blir för tråkigt.
Jag känner att jag börjar bli tråkig. Snart går jag ner till mitt rum och sätter mig vid en annan skärm. Vid den tv som Pontus så vänligt lånat mig. Jag ska bara skriva "en klämmig avslutning".
En klämmig avslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar