Smärta

Nu är den där igen. Den där känslan som jag inte vill ha. Det borde gå att trolla bort på något sätt? Jag vill inte ha det så här, det är så jävla jobbigt. Ena stunden bra, snudd på toppen, för att sedan dras över till hjärtslitande hjälplöshet. Jag kan inte styra någonting. Det som skulle kunna hända är inte något jag kan råda över. Är det mitt eget fel? Jag måste ju erkänna att lite av de saker jag gör skulle jag kunna låta bli. Det skulle innebära att jag skulle försöka vara någon jag inte är. Någon som inte bryr sig. Jag är inte så! Jag bryr mig. Väldigt mycket. Men frågan är om jag bryr mig FÖR mycket? För mycket för mitt eget bästa?

Det måste vara något fel på mig. Det måste vara något fel. Annars vet inte jag vad jag ska ta mig till. Ett fel. Något som förklarar varför allt är som det är. Inget har hjälpt hittills.

Jag hatar, verkligen hatar, Lugna Favoriter i såna här lägen. För en gångs skull vill jag till och med stänga av Per Gessles "Tycker om när du tar på mig". Absolut inte likt mig. Jag skulle inte stänga av min favoritartist, inte en av de finaste låtarna som finns. Den framkallar ett av mina starkaste minnen. Jag plågar mig igenom låten.

Tycker om när du tar på mig

tycker om när jag har dig vid min sida

tycker om när du ler en stund mot mig

det kan aldrig kännas bättre än så här

Nej, jag får väl gå och lägga mig. Det ska väl finnas något jävla syfte med att leva. Kan jag inte få komma på det också, så vore väl allt toppen...