Words

Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill

Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen utan dig tätt intill

Har min tidning ifred och en säng som är bred, bättre kan ingenting va

Jag har allt jag vill ha, som jag sa när du ringde idag

Jag ljuger så bra

Ja, det känns bra att tänka sådär, det måste jag ju erkänna. Musik påverkar mig väldigt mycket. Om jag, å andra sidan, skulle lyssna på "From the bottom of my broken heart" skulle allt vända på en femöring. Typiskt mig. Att alltid ändra humör efter musiken jag lyssnar på. Jag antar att det är en ganska bra egenskap ändå, att bli rörd av budskap.

Jag blir ju rörd av ganska mycket egentligen. Ord framför allt. Det krävs inte mycket för att göra mig glad. Jag läser en bok just nu som heter "Kärlekens fem språk". Den går ut på att man har ett primärt kärleksspråk som är ett av de fem följande:

Komplimanger
Tid för varandra
Tjänster
Gåvor
Fysisk beröring

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att försöka lista ut vilket av dessa språk mina närmaste talar.
Mamma var enklast: "Tjänster". Det visste jag eftersom jag vet att om jag plockar ur diskmaskinen eller städar blir hon alldeles salig.
Min vän Manals kärleksspråk är "Gåvor", för oftast visar man sin kärlek genom det kärleksspråk man själv är mottaglig för. På så vis listade jag ut hennes primära språk.
Jag har även kommit underfund med min lillasysters språk: "Fysisk beröring". En kram betyder mer uppskattning i hennes värld än vänliga ord och presenter.
Rätta mig om jag har fel, Pontus, men jag tror att ditt språk är "Tid för varandra"? Att det som betyder mest är att man bara får vara i närheten och umgås med den som man älskar.
Själv då? Jo, mitt kärleksspråk är "Komplimanger". Att få höra något positivt får mig att sväva, flera dagar i sträck och aldrig glömma vad jag fått höra.

Missförstå inte det jag skrivit. Alla uppskattar de fem språken om de talas till en, men ett av dem är ens primära språk, som sagt. Det som berör mest.