Här sitter jag i skolans datasal och funderar. Hur kan jag klara av att vara neutral i situationer där jag i allra högsta grad har en stark åsikt? Varför står jag ut med att ha det så här?
Jag slits mellan hopp och förvivlan. Det ser ju inte ut att bli bättre. När allt jag vill är att vara lycklig, men inte får vara det i längre stunder. Ständigt jobbar jag för att få omgivningen lycklig.
När kommer min tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar