Jag tror att jag gör det för svårt för mig. Egentligen borde jag bara göra som med telefonskräcken, dvs. bara slå ett nummer och trycka på den gröna luren innan jag hinner tänka, men applicerat på kärlekslivet. Nu ska det sovas gärnet. Vi får se hur jag löser det här. Är någon beredd med en axel att gråta ut mot om det skiter sig, så är det lugna puckar. Jag överlever.
I know. I know it's not your time. Bye bye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar