Vad hände med Mix 6B?

I mellanstadiet var livet inte lätt. Jag fick stå ut med ganska mycket och kände mig ofta rätt nere. Under högstadie- och gymnasietiden hälsade jag knappt på gamla klass"kompisar". De hälsade inte på mig heller.
Nu när gymnasiet är slut är det helt plötsligt fullständigt legitimt att hälsa och t.o.m. prata med forna plågoandar. Självklart är man nyfiken på vad de åstadkommit i livet så här långt. Jag är helt annan person nu jämfört med vem jag var då. Bara tanken på hur nedtryckt jag var får mig att höja på ögonbrynen. Den Jill som folk känner idag har tagit sig så långt, bara genom en positiv inställning och riktigt bra vänner.
Ett tydligt "misslyckande" i Rimbo (enligt mig) är om någon i min generation bor i Hagen, jobbar på Vallbygrillen eller tvätten och saknar planer på att göra något annat.
Två av två personer jag träffat nyligen stämmer in på ett eller fler av dessa alternativ.
Jag kan inte låta bli att skratta åt de som en gång skrattade åt mig.

Missade ni ESC?

Ute i Jakobsberg satt fem tjejer och betygsatte bidragen i Eurovision Song Contest. Jag tyckte bäst om Spanien och Serbien, men framför allt Ukrainas galna bidrag. En teletubby som parat sig med en discokula resulterade i Verka Serdyuchka. I like it! Det svänger ju för helvete! Ordentligt mycket, till skillnad från en hel del bidrag i årets ESC. Typ bara en fjärdedel av låtarna hade en märkbar tonartshöjning! SKÄMS!
Hoppas den härliga tvåan i kvällens "rösta-på-grannländer-tävling" kommer spelas ofta i radio! ;)

Jag hittade en konstig sak:

Å andra sidan hittade jag ju lite bilder på mig själv också...

Jag hittade en snygg sak:

Idag fick jag hem spex-dvd:n! :D Självklart kollade jag på filmen och skrattade åt allt man hade så roligt åt under spex-perioden. På den brända skivan fanns även över 600 kort från repetitioner, nØlle, omstartsfesten, Lund och mycket annat konstigt. Två bilder fick mig att stanna och le. Väldigt länge. Den ena för att den var så tydlig och värmande. Den andra för att jag med så små detaljer genast urskiljde en välbekant figur.

11 a.m. brunch

Sovmorgon. Jag pallade inte att kliva ur sängen 8:30 för att åka till stan och plugga. Inga föreläsningar, bara tentaplugg med klasskompisarna. Inte värt det. Jag kände inte för att offra två timmars bussresa (T.o.r.) för 2h sömn. (Ja, jag vet, jag är bekväm!)
Frukost/lunch var aktuellt vid 10:30. Mina vanliga rostade rågmackor med ost kändes däremot inte aktuellt. Pannkakor? :P Japp! Så fick det bli.
Nu sitter jag här. Lyssnar på Mika. Mätt och nöjd och glad. Redo för lite kemiteknik.

"Titta! Ser du? Ser du elefanterna?"

Älskade, älskade Svante.
Utan dig gråter jag väldigt lätt. Oftast när jag lyssnar på en riktigt fin låt eller blir rörd av en film. Jag tänker på dig och blir alldeles varm i hela kroppen. Jag längtar alltid tills vi ska ses igen. Varje gång jag går hemifrån dig för att åka till Rimbo vill jag skicka något gullig/kärleksfullt/roligt sms. Varför vet jag inte riktigt. Det är nog för att jag älskar dig så mycket.

Nu hittade jag det röda snöret :)
Allt som du är, är allt som jag vill ha. På fredag är vi uppe i 6 månader. Jag är lika såld på dig, nu som då. Känslan av att bara se kärleken i dina ögon går inte beskriva med ord. Lyckan när du håller om mig går inte att jämföra med något annat. När du fick mig att vakna så fint på morgonen genom att spela Jason Mraz - "I'm Yours" kände jag ett leende på mina läppar innan jag ens hade öppnat ögonen.

Du håller mig i handen, du lyssnar på mig när jag behöver prata, du får mig att konstant längta efter dina kyssar och du får mig alltid att le.
Svante Kristoffer Hedström, jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Det omtalade talet

Till mina rutiga vänner:
Jag skulle vilja säga några ord till er. Några ord om kärlek.

Alla har kärlek i sig, men det finns olika sorter. Alla har speciella känslor för sin familj. Man älskar sina vänner och många av er har säkert sagt att ni älskat en sak som ni fått. Det är nog till och med vissa av er som känt kärlek för en person, som ni velat vara tillsammans med.

Exemplen tar inte slut här, men jag ska prata om en annan kärlek. En som jag inte visste fanns.

Jag hoppade av teatern i början av det här året. För några av er kanske det inte märktes, men jag lämnade er aldrig. Min kärlek fanns kvar här. Jag pratade med Malin, Jenny, Marcus, m.fl. "Vad hände?", "Hur gick det?" och "Går det som det ska?".

I lördags hörde jag pappa, Ann och Peter prata om teknikriggningen och scenografibygget. Det dröjde inte lång stund innan jag erbjöd mig att hjälpa till. Jag ville vara här! Jag ville vara en del av det ni skapar. En del av gemenskapen.

Måndag: genrep. Jag smög in och möttes av fullt sminkade och uppklädda skådespelare. Bara några minuter in i första akten kom tårarna. De tog inte slut. Jag saknade er så det gjorde ont. Kärlek. När jag ställde mig längs väggen nära scenen efter den andra akten frågade Malin om jag ville säga något till er.

Ja. Jag ville säga så mycket att det tog stopp i hjärnan. Alla intelligenta ord tog slut. Jag improviserade. Det var väl lägligt i teatersammanhang?

Teatern har lärt mig vem jag är och vem jag kan vara. Mycket beror på bra ledarskap. Det mesta beror på er. Det lyser om er när ni står på scenen. Känsla och inlevelse lyckas ni hela tiden få fram. Det är klart att man gör sitt bästa i ett sånt sällskap!

Teatergruppen är som en speciell familj och det här huset är vårt speciella träd. Vi träffas här eftersom vi har något gemensamt. Jag kallar det kärlek.

Jag gick härifrån, men jag lämnade er aldrig, för ni finns i mitt hjärta.

Jag älskar er.

Gyllene Tider - När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
Och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus

När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bär en knut
När alla vänner är som ljus

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

Grattis mig själv!

För 20 år sedan föddes Jill Martina Mattsson, klockan 14:46.
Ikväll blir det party! Nu är det dags att bara "go with the flow" och sluta jönsa runt och försöka planera. Middag vid 16, sedan ska jag fixa till mig.
Vi ses ikväll... ;)

2 dagar kvar!

Hjälp! Jag har inte börjat städa än! Gästerna börjar att trilla in om ca 53 timmar! Innan dess ska jag ha plockat undan i mitt rum, städat badrummet och ägnat mig åt allt fix som bör göras innan festen. Det ser bra illa ut alltså...
Haha! Teven är lagad!!! --> Tvpel! Jippie jippie! Fyllefilm here we come! (Fler än jag som röstar för Pokémon!? =) ... Nähä, inte? Äh, vi kommer nog på något.)
Shit! Jag kan ju inte ha Tom Felton på väggen!? Eller? Nej, han får åka ned efter moget övervägande. En del GT-urklipp åker nog ned också. Grease-urklipp åker upp.
Skrivbordet är nog värst. Jag kommer städa både idag och imorgon. Bra musik är ett måste.

Jag längtar tills ni är här, även om städandet är en plåga! ;)

Tänk på mig ibland. Jag vill att du gör det. Jag vet att du gör det. Det är klart att du gör det. Hur skulle du kunna undgå det?
Jag tänker på dig också.

Mer klipp-bilder

Jag är kanske lite egenkär. *skrattar åt ordvalet "kanske" med tanke på hur fåfäng jag är*

Nu är jag så nöjd med min nya frisyr, så jag måste få slänga upp ett par bilder till! ;)

Hope you don't mind?

Ny frisyr! =D

Det behöves verkligen. Fräscht sommarkort hår med nygjorda slingor. Jag är grymt nöjd. Kalles kommentar var: "Du såg ut som en filmstjärna när du gick in." Johanna och Hanna gav mig komplimanger så jag rodnade. Svante samtyckte. Familjen gillade det.

Yes! ;)

Livet på högsta volym

Hela huset var tomt. Jag skulle precis börja skriva på en labbrapport om "Potentiometrisk titrering av saltsyra och maleinsyra i blandning". I högtalarna spelas refrängen till "Never Ending Story" (Creamy-versionen) och jag krämar på volymen tills jag vet att öronen nästan säger ifrån. Låt efter låt spelas med en dunkande bas och min skrålande röst som ackompanjemang.
Labbrapporten blav svinbra! ;)
(Ja, jag vet att det är den tredje gången jag använder den här bloggrubriken och jag tänker inte sluta göra det i framtiden heller.)

Jag och Marcus

- HAR DU SMÖR I MUNNEN!?
- NÄEJ! DET HAR JAG INTE! FÖR DET ÄR GLASS!!!

(Och nej, det är inte meningen att någon annan ska förstå. Liksom förra bloggen är det ett internskämt!)

Internskämt

Kalkon
Varm kon
VLC

Det kvinnliga helvetet

PMS. Detta förjävliga fenomen som drabbar de flesta tjejer en gång i månaden. Arg, ledsen, grinig, förvirrad, ensam, gråtfärdig, orkeslös och nedstämd.
Idag har det drabbat mig. Allt är precis som det ska vara. En underbar morgon och en lördag som kommer att vara relativt lugn. Det är då det slår till. Jag blev sugen på en Bärry-yoghurt, ville gå till affären, ville inte gå ensam, diskuterade om det var värt besväret och visste till slut inte ens om jag ville ha yoghurt-jäveln.
Jag spenderade lång tid i badrummet efter duschen med att lägga en make-up, likvärdig mina ordinarie partysminkningar. Efter mycket om och men stod jag i hallen, på väg att hämta jackan för att gå, men blev plötsligt rådvill. Skulle jag gå till affären själv för att köpa en yoghurt, som jag inte visste om jag ville ha längre? I min förvirring gick jag tillbaka till badrummet och tvättade bort sminket, helt omotiverat. Istället satte jag mig bredvid Svante, som precis skulle äta fil med müsli.

... och botemedlet visade sig vara en stor mugg med mjölk. Vem hade trott det? Jag avskyr att inte veta vad som skulle göra mig "normal" när PMS:en rycker in.

Feels like home

Somethin' in your eyes, makes me wanna lose myself
Makes me wanna lose myself, in your arms
There's somethin' in your voice, makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts, the rest of my life

If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
And if you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong

A window breaks, down a long, dark street
And a siren wails in the night
But I'm alright, 'cause I have you here with me
And I can almost see, through the dark there is light

Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
I never thought that I'd love anyone so much

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way the back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong
It feels like I'm all the way back where I belong

Kan det inte ta slut?

Igår höll jag på att somna på både kemitekniken och analytiska kemin (vilket egentligen inte är ovanligt *skäms på mig*). Efter 15-tiden var jag fortfarande hängig och det var apa-mycket att göra. Grupparbete, två självtest, labbrapport, förberedande frågor inför nästa labb, o.s.v. Jag blev allt mer trög när vi filade på rapporten och den sista halvtimmen klarade jag av på ren viljestyrka.
När jag äntligen var hemma vid 19 kollade jag febern. 38 grader. Halsen känns svullen, näsan är täppt och kroppen är svag. Varför kan jag inte bara bli frisk? Jag har redan genomlidit två penicillin-kurer på relativt kort tid.
Jag har sällan varit sjuk förut (peppar, peppar) och nu kommer det nya grejer hela tiden. Och naturligtvis när jag har som mest att göra. Kanske dags att säga hej då till tenta-5:or i fortsättningen?

Galen galen galen

Mycket att göra. Mycket jag får skylla mig själv för att det inte gjorts tidigare. Men man måste få leva emellanåt också. Och vaddå? Hittills har det ju gått bra.

James Morrisson - Wonderful World

And I know that it's a wonderful world but I can't feel it right now
Well I thought that I was doing well but I just want to cry now
And I know that it's a wonderful world from the sky down to the sea
but I can only see it when you're here. Here with me.

Nr 400

Nu tänkte jag bara bromsa upp mitt liv och fundera lite. Allt händer på en gång. Trots det mår jag bra. Snart fyller jag år också. Det känns knappt. Egentligen borde jag kanske se fram emot det, men å ena sida känner jag mig gammal och å andra sidan känner jag mig liten. Världen är en svår plats och jag är en känslostorm som försöker att klara av att hänga med i alla krokiga svängar och galna upptåg. Duger man någonsin? Kan man sluta oroa sig?

För visst är världen en vacker plats? Ibland blir mitt hjärta nästan sprängfyllt av all skönhet i världen och då vet jag inte vad jag ska göra. Det är vid sådana tillfällen som jag ber Svante att stanna upp och sedan ger jag honom en puss. På något sätt måste jag tömma ut överflödet av känslan. Jag ler på bussen. Jag tittar upp mot himlen, istället för ner i marken när jag är ute och går. Jag har klarat mig. De vann inte kriget. Bara slaget som utspelade sig år 2000. Sju år senare går jag på KTH. Jag har i nuläget femmor på alla tentor och känner mig trygg. Att ha en vardagshjälte som alltid ställer upp gör bara livet ännu bättre. En tjej från min mellanstadieklass jobbar i ett gatukök i Rimbo.

Ni som gör mitt liv bättre: Tack för allt.

Pon and Zi (igen)

Lite sanning är det nog ;)

Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en kvinna:

Krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta,

massera, laga saker, känna med, sjunga för,

ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta,

ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa,

trösta, gosa med, blunda för löshullet,

hålla om, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till,

vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta,

förse med tillbehör, underhålla, charmera,

försvara, klä, skryta om, helgonförklara,

bekräfta, skämma bort, slå armarna om,

dö för, drömma om, reta, tillfredställa,

trycka sig intill, vara efterlåten mot,

sätta på piedestal, avguda.

Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en man:

Kom naken.

Skåne, del 2

Jag hittade en fin bild på mig och Svante i mobilen och tänkte att den skulle göra sig fint på bloggen. Jag menar: Kolla hur snygg han är! :D
Dessutom måste jag tillägga att vi åkte förbi Brandstad när vi tog oss runt i Skåne. THE Brandstad. Brandstad som i "Brandsta City Släckers". Det var faktiskt rätt skoj.

Semester i Skåne

På onsdagsmorgonen började min och Svantes resa till Skåne. Vi mötte hans mamma Lotta på Bromma flygplats och flög till Malmö. En flygbuss tog oss till Lund och vi strosade runt en stund. det var skoj att känna igen sig från spexturnén! :) Jag fick träffa en massa nytt folk: Eva, Jenny, Linda, Anton och Linda (Antons flickvän). En vindsvåning blev min och Svantes sovplats när vi åkte hem från Eva, Jenny och Lindas bostad.
Dagarna kantades av pokerspel med Anton och Linda, mat av världsklass, Sonic Rush på Nintendo DS och lite fix i trädgård och liknande.
Mitt påsklov har varit helt underbart. En massa tid med min älskade Svante och en avslappnad miljö i Österlen.

28 timmar med Melinda

Yey! Mer shopping när jag åkte till Uppsala och träffade Melinda. Ny vårjacka, lite skojiga saker från en rolig affär, ny mascara (Maxfactors "Masterpiece Max") och jättegod kinamat till lunch.

Vi köpte godis (Hurraaa! Jag har fått JELLY BEANS!) och såg "American Beauty" innan vi somnade på kvällen.

Jag trillade nyss in i det gula huset på Centralvägen och gör mig redo för den stundande Skåne-trippen med Svante. Hoppas att hans mamma blir glad för presenten jag skaffade på Lush... =)

DS, 23 och Svante

Shopping med Svante. Lättare sagt än gjort. Jag håller i något och säger att jag gillar det. Typ. Han säger: "Köp det." (eftersom han egentligen inte är så road av att shoppa) men så lätt är det inte! ;)
Efter lite spring i olika affärer (som gett mig två par skor, Lush-prylar och present till Svantes mamma) gick vi förbi en Siba-affär och jag ville kolla efter ett nytt spel till mitt Nintendo DS. Helt plötsligt blev shopping intressant för herr Hedström... :P
Jag hittade ett snowboardspel för 224kr (värsta kapet med tanke på att prisnivån för ett DS-spel i regel ligger på 400kr) och lade vantarna på det.
Bio klockan 18:45. "The number 23" med Jim Carrey. Han hade för en gångs skull en seriös roll och filmen var väldigt spännande. *tipsar*
Resa till Rimbo med Svante. Sova, vakna och spendera tid med min älskade. Jag känner mig både trygg, älskad, glad, busig, galen och gosig när jag har honom i närheten. Den kramige, snygge, rolige, trädklättrande, smarte, omtänksamme och spontane Svante. Jag behöver inget mer.

Roligt att chocka folk

Vid matbordet sitter jag, Ann och mamma. När jag lyfter undan min tallrik ser jag små röda fläckar på bordet som om någon nyst där.
- Vad är det här? säger jag och gnuggar på fläckarna som inte går bort
- Vet inte... svarar mamma.
- Spotta på dem! tycker Ann.

Jag spottade på dem. =)

Livet är inte rättvist

Jag ringde för över en månad sedan till min nyfunna favoritfrissa i hopp om att hon kunde klämma in mig i sitt schema på lördagen den veckan. Icke. Kort efter samtalet slogs jag av tanken att jag kanske inte FICK klippa mig på grund av teatern? Marcus avrådde mig från att korta ner på hårsvallet med tanke på att ju mer som fanns att bygga med, desto lättare för honom (som fixade mitt hår under teaterveckan).

Nu ÄNTLIGEN hade jag fyra dagar på rad som jag kunde erbjuda som tider till den fantastiska frisören. 9:45 slog jag en pling och fick svar.

Jahapp. Hon är mammaledig och börjar jobba i höst igen.

Sist hon klippte mig blev resultatet följande:

Visdomsord

Sms kommer från latin och betyder satans mycke skrift

En gammal goding

Olägenheten med lägenheten var inte hyran, utan ohyran.

Varm om hjärtat

And when the rain begins to fall
You ride my rainbow in the sky
And I will catch you if you fall
You never have to ask me why
And when the rain begins to fall
I’ll be the sunshine in your life
You know that we could have it all
And everything will be alright

Tretton tusen!?

I torsdags bad jag Johanna att stå bakom mig i kön på Nymble vid lunch, eftersom jag var orolig för hur mycket pengar jag hade på kortet. Jag hade henne som back-up utifall kortet skulle säga nej. Igår skulle Marcus och jag handla inför middagen och jag chansade ännu en gång på att betala med kortet.

På väg till Carro gick vi förbi bankomaten, så att jag kunde ta ett kontoutdrag.
13 364,56kr. . . Var kommer alla pengar ifrån!? =O

A sick story

Måndag:
Något var fel med halsen. Jag hade visserligen en hel teatervecka och en tentapub bakom mig, så en påse halstabletter åkte med mig in till Stockholm. Skoldagen innebar Analytisk Kemi och Kemiteknik. Vid 15:30 var jag hemma hos Svante. Febern började att krypa fram och jag förvandlades till en ynklig liten sjukling som krävde mycket ompyssling och kärlek. Självklart ordnade världens underbaraste allt för mig, så jag kände mig bättre.
Tisdag:
Natten gav mig inte mycket sömn, men som tur var hade jag inget schemalagt. Svante drog till KTH och jag WoW:ade och kollade på både "Big Fish" och "Grease". Det blev även en sväng till ICA, där jag köpte grönt te, blåbärssoppa, sushi och två Bärry-yoghurtar. På kvällen tittade jag en stund när Svante WoW:ade och lilla sjuka jag orkade inte åka hem.
Onsdag:
Sovmorgon. Fett nice. Svante och jag åt frukost, WoW:ade och gjorde gick samtidigt till skolan. Min föreläsning i Kemiteknik började 13:15. Om det var någon som lät i L21, så var det jag som nös (för miljonte gången).Tillsammans med Jocke, Emil, Johanna, m.fl. jobbade jag lite med självtest 1 i Kemiteknik. Det tredje styrelsemötet hölls i Draget. Jag blev vald till KOMPIS! ;) Efter mötet träffades vi och bestämde lite datum för viktiga händelser. Det blev sent och bussarna går sällan som jag vill. Hamma vid midnatt lockade inte en sjuk Jill. Försiktigt öppnade jag dörren hemma hos Svante och stannade ytterligare en natt. När jag snöt mig började jag att blöda näsblod! :'(
Torsdag:
Näsblodet hade inte gett med sig och jag kände att jag snart skulle lacka ur på att vara sjuk. Vi åt frukost och jag skulle gå vid 8:45. Håret likande skit, sminket såg för taskigt ut, näsan trilskades och jag kände mig eländig. Precis när jag skulle plocka upp mp3 råkade Svante och jag krocka med huvudena. Då blev det för mycket. Tårarna rann och älsklingen tröstade. Världens bästa tröstande kramar och stöttande ord. *puss*

BOEG

Hur många gånger lyckas man kalla någon "BOEG" under en 3h lång föreläsning i Kemiteknik? Jag höll inte räkningen, men nog var det väldigt många gånger i alla fall! Kalle hade nog roligt. Själv var jag bara väldigt koffein-stinn. Efter 5 Red Energy-halstabletter (varav 2 motsvarar 1 kaffe, koffeinmässigt) och en mellanstor latte var det svårt att hålla fokus på en relativt långtråkig föreläsning. "Tjipp och välkommen till Hajk" typ.
Min labbrapport blev förresten godkänd, vilket kändes grymt skönt. Imorrn behöver jag inte göra något alls, egentligen. Fast en hel dag av sysslolöshet är inte min grej heller. Jag lär nog göra något skolarbete.

Den som lever får se.

Teater, tårar och tentapub

Då var teaterveckan slut. Det gick så snabbt.
När man har levt och andats Grease i en veckas tid känns det helt plötsligt så otroligt tomt. Det var min sista produktion. Jag har verkligen inte tid längre. Det var rena turen att jag kunde medverka den här gången. Jag ångrar inte för en sekund det jag "missat" i skolan på grund av RUT-veckan.

Lördag kväll. Den sista föreställningen. Vi gav allt vi hade och jag tror till och med att jag lyckades med att förstöra rösten den här kvällen. "Greased Lightning" var grym, Rizzo ändrade sin låt till Malin & Annas förtret, Rumpan & Doody röjde som aldrig förr i "Rock 'n Roll Party Queen", lilla Jane stod framgångsrikt på händer och jag struntade blankt i att foten inte är helt smärtfri genom "Hand Jive":en.
Tårarna lyste med sin frånvaro... tills jag vände mig om och fann Jenny, Maja och Carro gråtandes längst bak på scenen. Då brast det och jag kände hur sminket började att rinna samtidigt som tårarna strömmade fram. Snyftandes (då vi lugnat ned oss lite) åt vi muffins och drack läsk. Ja, hur länge höll det? Marcus kom att tänka på att jag nu ska sluta på teatern och det gjorde det inte lättare för mig heller. I över en timme höll vi om varandra och grät. Allt var sorgligt och dystert.

Efter många kramar med alla tårögda RUT:or tog jag mig i kragen och gick ned till logen för att sminka om mig till tjej. Med den tuffa 50-talsfrisyren åkte jag in till Stockholm och tentapuben på KTH. Jag hittade Max (som jobbade), Jocke och Emil i Draget. Där fanns också Svante, som jag kaxigt stegade fram till med ett stort leende på läpparna och noterade hans chockade, överraskade och glada min. Det blev lite dricka och därefter galet röj i Nymble där vi anslöt oss till Neda, Hanna, Fredrik, Johanna+lillasyster och Carlo.
Tillbaka i Draget hann jag dansa loss med älsklingen en stund, trots att han jobbade! ;) Stängningsdags vid 3-tiden. Max lyfte upp mig när han kramade mig, Emil var alldeles för full och efter en liten promenad var Svante och jag framme vid Roslagstullsbacken.

Tack och godnatt. Jag slocknade direkt när vi gick och lade oss.
RUT kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig.

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Sanningen är att jag är upptagen. Den här veckan är nämligen den beryktade TEATERVECKAN! :) Rimbo Ungdoms Teaterförening sätter upp 50-talsmusikalen Grease och jag medverkar.

Idag hade jag mina första föreställningar och det gick jättebra!! :D
Imorgon väntar tre föreställningar (två för skolklasser och en för allmänheten). Uppstigning 06:00.

Så nu vet ni. Jag spelar teater, dansar och sjunger i det grymmaste RUT någonsin gjort (om jag får säga mitt)!

Pon and Zi

En av mina många kärlekar är söta (ofta tecknade) figurer, så som Hello Kitty, Pucca, gummiankor, Me to You-nallar, o.s.v. Nu har jag fastnat totalt för Pon and Zi. Jeff Thomas är ett geni, utan tvekan. Alla bilder gör mig varm om hjärtat! Man kan inte låta bli att le åt Pon (den gula) som säger åt en blomma att hans flickvän kan lära blomman att vara söt eller när Zi (den blå) säger att hon åtminstone är ett proffs på att låtsas vara en ninja.

Fler bilder på en inofficiell hemsida eller i ett bildgalleri! ;)

Mysmorgon

It ain't all that bad...
Jag väcktes av mitt av mitt mobilalarm 8:00 och snoozade i några omgångar. Till slut ställde jag om alarmet och sov till 9. Uppe i köket plockade jag fram rostmackor och fick sällskap av Ann. Vi pratade, skrattade och hade så där trevligt bara. Nu är det dags att ta hand om lite tentaplugg. Organisk Kemi, den här gången.

Teaterveckan startar på SÖNDAG! ;) Trapphäng, minishows (me & Marcus), coola frisyrer och skådespeleri som här på högsta nivå... *längtar*

Skit, piss och helvete

På mindre än en månad har jag gått från "Inom ett år flyttar nog jag hemifrån... kanske." till "Ta min härifrån NU!". Vad är det som har hänt? Låt mig ge ett exempel på vad som numera är en standardeftermiddag hos familjen Mattsson:
Ann kommer hem först. Mamma dyker upp lite senare. Pappa är väl hemma runt 17 (om han inte jobbar över). Mina tider varierar, men jag trillar mestadels in efter både Ann och mamma. Vid middagsbordet pratar jag lite med mamma. En positiv och lättsam samtalston. Mamma frågar Ann om hur dagen har varit/hur ett prov har gått/vad hon ska göra under kvällen. Ann svarar tyst/surt/kort eller inte alls. Efter ett par frågor blir mamma lite irriterad på henne. Det hörs på tonfallet. Då ryter Ann till och är helt plötsligt förbannad. Vissa gånger reser hon sig och går ifrån matbordet. Andra gånger blir det för mycket för mamma (som idag) och hon går iväg. Kvar sitter jag med antingen en upprörd mamma eller en lillasyster som man inte "får" prata med.

Kul liv.

Fruktsallad och otroligt bra musik

Lite fräckt så där när jag trillade in vid 22-tiden hemma från teatern slängde jag ihop en fruktsallad. Apelsin, kiwi, äpple och banan. Visst ser det rätt smaskigt ut!? ;)

En kort stund efter att jag ätit upp drog jag igång musik på datorn. Tårar.

Hoobastank - The Reason

I just want you to know
I found a reason for me
to change who I used to be
a reason to start over new
and the reason is you

Alanis Morissette - Head Over Feet

I had no choice but to hear you
You stated your case time and again
I thought about it
You treat me like I´m a princess
I´m not used to liking that
You ask how my day was

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

Your love is thick and it swallowed me whole
You´re so much braver than I gave you credit for
That´s not lip service

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

You are the bearer of unconditional things
You held your breath and the door for me
Thanks for your patience

You´re the best listener that I´ve ever met
You´re my best friend
Best friend with benefits
What took me so long

I´ve never felt this healthy before
I´ve never wanted something rational
I am aware now
I am aware now

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

Efter mycket spelande och sömnbrist

Vem som helst kan bli knäpp.

Tur för mig att jag redan var det.

Dubbel bortamatch

Svante och David sitter och spelar. Bilden är från igår kväll. Själv satt jag med lite tentaplugg i matte och roades av herrarnas kommentarer i stil med: "Jag behöver mer mat!", "Åh! Har du sett vad många elefanter jag har?" och så vidare.
Två nätter i rad stannade jag i stan. Det enda problemet var kläderna (ombyte) som jag saknade. Annars har jag det rätt lugnt just nu i skolan. Jag WoW:ar rätt mycket och har skapat en ny karaktär: Alieth (Blood Elf rouge), redan level 10! ;)


Mmmrrrggglll.

Imorgon babe; 15år!

Motsatsen till skrivkramp

Jag vet inte om jag tänker för mycket, men jag har alltid något att skriva. För tillfället är jag lycklig, trött, godissugen, inte motiverad att städa, klar med min labbrapport, sjungandes för full hals till Nick Carter, glad att winamp har både "global hotkeys" och "media library", nyparfymerad, snyggt fredagssminkad, kurerad från en urinvägsinfektion, kramig, galet partysugen, på väg till Carro för en myskväll....
The list goes on.
Jag hade kunnat göra en blogg om varje grej som jag nyss nämnde, men jag nöjer mig med att säga "Trevlig helg!"

I made this! ;)

Bilden visar reaktionsmekanismen för en syrakatalyserad esterifikation. Jag har ritat den själv och bilden finns med i min labbrapport som jag tänkte lämna in om cirka 30min.

Adios! =P

Fast dagens bra sidor var ju:

• att jag snubblade in 30 min försenad till matteföreläsningen, eftersom jag stannat hos Svante extra länge! ;)
• när vi börjar skoja om narkolepsi på lunchen och det nya uttrycket när man skrämts av någon blir "Tänk om jag hade somnat!"
• då jag satt ca en halvtimme med Svante när han skrev en labbrapport och fick massa pussar
• den sköna bussresan som jag spenderade sovandes med bra musik i öronen
• Anns reaktion då hon märkte att jag redan var hemma. (Hon kramade mig.)
• att jag faktiskt verkar ha kläm på mina repliker till teatern. Snart ska jag gå dit också! :)

In the middle of everything

Dagboken blänger elakt på mig. "Jaha. Och när var du hemma senast?" Förlåt, så hemskt mycket, men det är mycket i skolan och jag är hellre med Svante om det är så här när jag kommer "hem":
Mamma sitter tyst vid middagsbordet när vi äter. Jag ser att hon är ledsen. Hon har väl kanske inte blivit helt frisk än, men jag vet inte vad jag ska säga. En förälder är den som ska stötta barnen, inte tvärtom. Jag vet inte hur jag ska göra för att trösta mamma.
Ann blir sur om man vänligt försöker ge en vink om mamma-situationen. Hon har tydligen monopol på att vara den nedstämda i familjen.
Pappa hälsar numera på mig med orden "Hej! Vem är du? Bor du här?". Jag kramar honom och ber honom att sluta säga så.
Vad ska jag göra? Vara hemma oftare? Sluta må bra? Vad händer den dagen jag flyttar hemifrån? Kommer mamma att ta livet av sig? Kommer Ann deppa ihop totalt? Kommer pappa att bli ledsen? Hur kommer det sig att jag alltid tappar humöret när jag är i Rimbo?