Roxette - Dangerous

"Due to the exceptional weakness in this song - play loud"

RUT

Jag vill rymma iväg till teatern. Hela min skapelse skriker. De har stått på scenen idag. Jag var inte där. Eller jo, det var jag. Själsligt. Jag må ha hoppat av produktionen, men jag lämnade dem aldrig. Jag tror inte att någon förstår mig när jag pratar om teaterveckorna jag varit med om. Den enorma verklighetsflykt det innebär att få gå in i en annan sinnesstämning i en veckas tid. Skolan existerar inte, de normala fritidsaktiviteterna skuffas åt sidan och alla vänner får vänta. Gruppen är ens alternativa familj och matpauserna är till för "showandet" som jag och Suz specialiserat oss på. Vi fick lämna över titeln som regerande pausfåglar i år, då vi båda hoppade av. Marcus och Theres klarar av uppgiften. De skådespelande ungdomarna klarar av att axla ansvaret, utan tvivel.

Men jag vill vara med...

Ge mig mat

Här sitter jag fortfarande. Jag har hunnit med två mindre tupplurar och har börjat bli hungrig. Pappa ska jobba lite till innan det blir krubb. Vi har dålig fantasi så det blir Donken. Det ska faktiskt bli gott, som allt är när man är hungrig.

Orka jobba.

Tråkigt. Trååååkigt. Oinspirerat. Långrandigt. Trist. Enformigt. Torrt. Händelsefattigt. Tradigt. Ointressant. Tjatigt. Långtråkigt. Men att hitta på en jävla massa synonymer visade sig vara kul! :D

Tisdag

Det är tåkigt väder ute. Jag sitter på pappas jobb och läser om borderline. Det är en typ av personlighetsstörning. Klockan är snart 15 och jag ska vara kvar i Norrtälje för att gå på ett möte vid 19. Vad annars är nytt då? Jag vaknade vad 2:30 i natt och kom på vad jag ville säga till teateraporna i RUT. Jag skrev ner tankarna och somnade om. Jag fyller år om en månad och två dagar. Jag har inte skrivit någon önskelista, för jag vet inte vad jag behöver. Det blir väl pengar i bästa fall. Nu ska jag läsa vidare, men jag är trött. Later! :D

Rörd till tårar

För en tid sedan hoppade jag av min teatergrupp som jag varit med i sedan åttan. Det var rätt beslut, ingen tvekan om det. I lördags erbjöd jag mig att hjälpa till med scenografibygge och fick en skum känsla i magen. Jag skulle inte få stå på scenen i år!?

Idag smög jag dit för att se deras generalrepetition. Först attackerades jag av en hop ungdomar som kastade sig runt halsen på mig och var glada att se mig. Jag satte mig längst bak för att titta på akt 1. Det dröjde ca 2 minuter innan kinderna var fuktiga av tårar. Tove inledde med "You are my only soulmate" och så började min historia om niagarafallen.

I pausen kom lilla Marcus fram till mig och gav mig en stor kram. Jessica, Caroline, Jenny och Theres hoppade fram strax därpå.

Akt 2. Varje sång drog fram tårar. Jag har ju hört dem på teststadiet och här stod nu mina teaterapor och framförde dem med glans och känsla. Allt brast totalt när Marcus och Jessica sjöng "Without you". Min absoluta favotitsång i denna produktion, framförd av två av Rimbo Ungdoms Teaterförenings största sångtalanger. Jag grät hejdlöst. Men det var inte slut där. Avslutningssången... OJ! Jag grät ännu mer. Jenny sa efteråt att hon var tvungen att gå av scenen då hon såg mig sitta och snyfta.

Jag ställde mig vid sidan av scenen då regissören, tillika min vän, får syn på mig. Hon undrade om jag ville säga något till gruppen. I ett sådant läge hade jag velat säga tusen intelligenta saker, men fick bara fram något spontana: "Jag har gråtit igenom hela föreställningen. Ni är helt underbara." Många kramar och lyckönskningar senare lämnade jag mitt teaternäste och tuffade hem. På fredag och lördag ska jag se dem på riktigt. Då gäller det. My babies.. De kan allt!

Crucial moments

"Do or die" var alternativen. Jag valde "do". Jag var beredd att offra vad som helst. Det jag behövde offra var rädslan. Rädslan att förlora allt. Jag var tvungen att offra rädslan för att ta chansen att få allt. Klockan tickar, men inte på ett stressande sätt. Jag tar chansen, för jag vet att det är värt det. Just nu är det bara att vänta och se. So until then: Deep breaths.

Jag är fortfarande vaken!

Jag har suttit vid den här datorn sedan 22-snåret. Det är alltså fyra timmar. Fyra timmar som jag suttit med musik i bakgrunden och msn:at. Schysst. Jag skulle egentligen sitta längre, men linserna börjar torka och huvudet säger ifrån. Det har varit en lång dag, men den ska snart få ett slut. Jag kommer se ut som på bilden, haha!

På-begäran-blogg

Malin Mattsson har tråkigt. Det kan man aldrig tro. Hon borde kunna roa sig själv, så rolig som hon är. Nu var det faktiskt en tanke som slog mig. Hon kanske är roligast när andra är i närheten eller vet om hennes närvaro? :P Jag vet inte. Rolig är hon alltid när jag tänker på henne. Min allra bästa storasyster.

Innan sängdags

Vad vill jag göra med mitt liv? Allt verkar utstakat, men nu vill jag ha dramatik. Kan något nytt hända? Jag blir så sällan förvånad längre. Det hinner alltid gå åt helvete precis när jag tror att det ska bli bra. Tjoho.

Ja, men underbart. Nu hör jag Simple Plan - Untitled (How Could This Happen To Me). Tack för den, shuffle.

How could this happen to me?

I've made my mistakes

I've got no where to run

The night goes on

As I'm fading away

I'm sick of this life

I just wanna scream

How could this happen to me?

Skrattfaktor: Hög

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 10 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, vad har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Rimbo!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 20 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Norrtälje kommun!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så häär stor: *visar mellan pekfingrarna ca 30 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Uppland!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så häär stor: *visar mellan pekfingrarna ca 40 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Svealand!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 60 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Sverige!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 80 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Norden!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 1 m* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Europa!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 1,5 m* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela världen!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄÄÄR stor: *visar så långt armarna räcker* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela universum!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 10 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, vad har du gjort? Då sa Sixten: Jag har spytt...

Bara en kram

Emotional rollercoaster. Det sammanfattar min dag. De känslor som dykt upp är: trötthet, glädje, vresighet, nedstämdhet, förtvivlan och ilska. Sen kom den. Kramen. Jag satt och stirrade framför mig vid köksbordet. Det var då min lillasyster gav mig en kram.

Thinking moments

Har ni någonsin känt folk som bara slår er med häpnad, gång på gång? Låt mig få berätta om just en sådan person för er. Jag tänkte prata om Marcus Mützell.

Marcus är född 1992 och är alltså fem år yngre än mig. Han var tidigare en bra vän till min lillasyster, men så är inte fallet idag av anledningar som inte är relevanta. De senaste åren har vi tillhört samma teaterförening och spelat mot varandra i tre pjäser. Vi har alltid kommit bra överens och har alltid haft roligt på teaterövningarna.

Nu har jag hoppat av teatern och träffar bara honom vid ett fåtal tillfällen då vi åker samma buss. Vi följs åt nästan hela vägen hem till mig innan han viker av för att komma hem till sig. Idag var en sådan dag. Vi hade inte setts på väldigt länge på grund av våra olika scheman, men idag åkte vi båda med 15:30-bussen till Rimbo. När vi kommit till vägskälet där vi går åt skilda håll stannade vi och fortsatte att prata.

Till protokollet måste tilläggas att denna sjundeklassare har samma mentalitet som en gymnasieelev. Jag kan föra en dialog med honom på samma villkor som mina vänner som är födda -81 och tidigare!

Vårt samtal rörde vid ämnen som skola, vänskap och teatern. Denne 14-årige pojkvasker slänger upp ett beundransvärt resonemang för sin ålder och jag blev ruskigt imponerad:
Han berättade att han skiljer på vänner och kompisar. Kompisar är de man umgås med på skoltid, eller bara hälsar på och byter ord med. Troligtvis anförtror man sig inte till dem i samma utsträckning som vännerna. Vänner är nämligen de som man träffar privat och har en närmare relation med. Vänner är de man berättar det hemligaste för.

Det är inte utan att man blir fascinerad.

Livet på en räkmacka

Idag var det den första riktiga vårdagen. Jag var så glad över att känna solens värme att jag köpte mig en glass innan bussen skulle gå. Inte vilken glass som helst heller. Jag lyxade till det med en Magnum Strawberry Vision! :P Helt underbart.

Vidare går tankarna till sommaren och det eviga letandet efter jobb. För väldigt många utom mig, vill säga. Folk har bokstavligt talat slängt fram sommarjobb åt mig varje år! :D Sommaren 2004 fick jag jobb genom kommunen på ett äldreboende. I fjol tipsade min vän Malin sin arbetsledare om mig som sommarjobbare på ICA Kryddan. I år visade sig inte vara något undantag för att få jobb utan någon vidare ansträngning.
Jag har sökt till Flygfyren och tänkte ringa till Kryddan i hopp om att scora lite stålar på sommaren. Det är enkelt arbete med rätt hyggligt betalt ändå.
Idag ringde min syrras ex och berättade att det finns ett jobb för mig på Käppala-verket. Hon hade tänkt på mig och mitt intresse för kemi när de sökte efter en ersättare till henne, eftersom hon fått annan anställning. Hon berättade att det är jättebra betalt (ca 18'000 i månaden) och att laborera för att få till de stålarna kan jag med ett äkta leende stå ut med! Jag ringde upp hennes chef och bokade in ett möte nästa fredag.

Kan man ha det bättre!? Jag har sån flax! Det är bara att tacka och ta emot antar jag..

Lite tankar i vardagen

I matsalen säger Linnea:
- Vad ska jag göra med mitt liv?
Cecilia svarar:
- Lev det!

Mycket intelligent. Jag ska göra så. Oj, vad jag ska leva! Jag går mot en ljus framtid och mitt liv kommer att bli bra! Jag har alla förutsättningar som finns för att lyckas med det jag vill.
Ni som inte vill uppfatta mig som narcissistisk/egocentrisk/knäpp/whatever ska inte fortsätta läsa det som följer!

Jag är snygg. Väldigt snygg. Tack till mina föräldrar för de generna! :D Jag är rolig och intelligent. Jag är allmänbildad på de flesta områden och ser världen med en evig optimism. Jag är omtänksam och vänlig. Det bästa med mig är att jag kan lyssna och ge råd eller vägledning då det behövs. Jag tror på mig själv!
(Ja, har du läst det här ändå hoppas jag att du är en så pass god vän till mig så att du tar det på rätt sätt! :D Jag har nämligen pratat om affirmationer på psykologin idag.)

Summering av festen

Okej. Det där var både kul och inte kul. Gårdagens tjejkväll (där två killar även deltog lite längre fram) blev helt flippad. Alla var fulla. Riktigt fulla. Även jag.

Lisa pratade tyska och klippte mitt hår, Malin var hemma-DJ och schlagerdrottning, Sofia skrattade åt alla fyllerister och var fyllechaffis till Lisa, Anna berättade om London och orkade inte le, Emma skrattade och hade Björn Kellman som schlagerfavorit, Henkan var sig själv och var måttligt schlagerintresserad, Peter hade keps och lekte med mobilen.
Jag sprang runt med mobilkameran mellan 22:25 och 23:15. Det blev närmare 30 bilder där motivet är tydligt framträdande.

Ungefär när lördag mötte söndag var det en viss dam som inte mådde toppen. Hon mådde jättedåligt. Helvete att det skulle sitta i så länge då! Jag har just börjat bli människa igen och har för första gången i mitt liv haft en ordentlig baksmälla.

Fylleblogg #2

Ja nu var ordet fylleblogg helt ok. Jag har aldrig varit så full i hela mitt liv. Tack och godnatt. Ursäkter kommer imorrn. bye bye. Puss till alla jag älskar!

Alltså kom igen!

Ja men vad är mina problem egentligen? Jag har det inte jobbigt om man tänker efter. Jag har det bra. *trallar på någon konstig låt som ingen har hört iaf* Haha, nu blev det fel. Spelar roll. Världen går inte under imorrn! Oj, shit tänk om den gör det bara för att jag sa det? Jag tar tillbaka! Jag vet inte när världen planerat att försvinna, men jag ska ingenstans än på ett tag. Jooooo vänta, jag går nog härifrån strax, för jag orkar inte med mitt jobbiga projektarbete! Jag skjuter upp det lite till! Hihi jag kan nog gå och lägga mig om jag har lust. Kanske. Jag kan om jag vill. Får tänka på saken. See ya later! Tjoho!

Problemfronten

Hela helgen har kukat ihop sig, som Peter skulle ha sagt. Jag sitter just nu och jobbar med det viktigaste skolarbetet jag haft so far. En fredag! Imorgon ska jag gå upp tidigt, åka till Norrtälje, söka jobb, bowla, träffa Emma och ha schlagerkväll med ett gäng tjejer. Söndagen består av att åka och fira min kusin som nyss fyllt 30.

Jag skulle helst av allt bara ligga i sängen och kolla på film, spela Zelda och tänka.
Tänka, förresten. Det är så himla skönt. Man är aldrig ensam. Man har alltid sina tankar. For better or worse. Jag är lite rädd ändå. Jag tror att jag tänker för mycket. Det händer att jag tänker så mycket att jag blir rädd att jag ska tappa förståndet. (Det heter förresten lyssofobi. Det betyder rädsla för att bli galen.)

Ge alltid 100% på jobbet:

Måndag: 12 %

Tisdag: 23 %

Onsdag: 40 %

Torsdag: 20 %

Fredag: 5 %

-------------------

= 100 %

Dåtid, nutid, framtid

Då: Mesig, osäker och mobbad

Nu: Överanalyserande, förhoppningsfull och accepterad

Sen: Tuff, självsäker och älskad

Bara så där.

Vad var det här för skitdag? Visst, psykologin var jättekul, men sen var det bara nedförsbacke. =( Jag kände att arbetsbördan helt plötsligt var enorm och allt kom på en gång. Genteknik, matte, psykologi, projektarbete, biologi och kemi. För att inte prata om samhällskunskapen! Den kommer att bli min undergång. Det var idag det började.

Jag har haft svårigheter med historia och samhällskunskap under gymnasietiden. På högstadiet var det inga problem alls. Jag tror att min lärare hatar mig. Hon gör nog det! Nu när ShA skulle återupptagas efter ett års uppehåll tänkte jag verkligen visa vad jag går för och höja mitt G till ett VG. Nice try, asshole! Platt fall. Det var ju bara morsning och goodbye. Hon hatar mig fortfarande! Nu är hoppet helt borta. Måndagar och torsdagar är numera mina gråa moln av oro. De dagar då samhällskunskap står på schemat.

Idag vet jag inte vad jag ska kalla min reaktion för. Jag kunde knappt andas innan lektionen skulle börja och sedan kom tårarna. Jag klarar inte av samhällskunskapen. Vännerna tyckte att jag skulle åka hem och göra de andra läxorna som trycker ner mig just nu. Så fick det bli.

Hur fan ska resten av perioden gå om den är så här redan nu? :'(

Hjälp! Säg att det inte är sant!?

Jag pratade nyss med Amanda på msn och hon berättade en skrämmande iakttagelse för mig. Hon inledde med att skriva att jag påverkat Jenny. Jaha? Hur menar du? undrade jag. Hon svarade att jag säger:
"Men typ: JA!" hela tiden och att Jenny nu halkat in på samma bana.
I vanliga fall är jag fullt medveten om mina standarduttryck, men det här var helt främmande. Visserligen kan jag känna hur orden kommer ut ur min mun. Jag testade ett par gånger...
"Men typ: JA!" Jo, det lät ju onekligen som en grej jag skulle kunna häva ur mig i en redogörelse för något som hänt.
Shit. Säger jag så? Oj oj oj. Det måste ju vara jättestörande för omgivningen!
Jag nämnde det för Jenny som glatt påpekade att jag faktiskt säger så. Det är alltså bekräftat från två källor. Hjälp.

Fjortis-Jill tackar för visat intresse och fimpar luman.

Det finaste jag läst idag

Jag må vara sentimental och en obotlig romantiker, men jag föll direkt för den här:

Jag sitter på ett berg och gråter. Du sitter bredvid mig och håller min hand.

Plötsligt vänder du ditt ansikte mot mig och säger:

"Kommer du alltid älska mig?"

En tår rinner nedför min kind och blir en droppe i havet.

Jag pekar ner mot havet och säger:

"Den dagen du hittar droppen igen, då ska jag sluta älska dig"

Sanningen om Nalle Puh's värld

1. Tiger går på exctasy (så livlig som han är) och tar viagra (för svansen).
2. Ior går på något lugnande medel. Han gör ju inget och bryr sig inte om något.
3. Kanin har damp. Han får ju såna jävla utbrott ibland.
4. Nasse tar droger eller röker hasch. Han är ju jämt rädd, vilket man kan bli om man är hög. Tror att jorden går under och sån skit.
5. Sorken tar anabola eftersom han jämt jobbar nere i gångarna. Hur skulle han annars orka?
6. Kristoffer Robin måste ha fått en psykos eftersom han snackar med gosedjur.

Egofotage by Jill

Jag mår dåligt

Illa. Jag har varit snurrig i huvudet hela dagen. Trött också. Nu är jag illamående. Jag har gjort allt jag skulle idag. Jag har både städat och skrivit ett mötesprotokoll. Nyss tog jag en dusch och nu känner jag mest för att gå till sängs. Imorgon är det i alla fall fredag. Skönt.

Det ringer, det ringer

Jag köpte en ny mobil i somras. Ni vet, en sån där som har snygg display och kamera* som tillåter (som de flesta nu för tiden) att man har olika ringsignaler för olika kontakter. Jag har naturligtvis ordnat några grupper med varierande ringsignaler. Erik har en tvspelsliknande trudelutt. Familjen har en lugn, sorglig-poplåtsvariant till signal och så vidare.
Innan jag fortsätter vill jag bara informera om mitt normala mobilbeteende. Jag har (nästan) aldrig med mig mobilen på lektionstid. De gånger den ligger i byxfickan är den inställd på profilen "Diskret". Därför slipper jag jobbiga påringningar som leder till att lektionen störs.

Idag hade jag min första lektion i Psykologi B. Ny lärare, ny grupp och hela köret. Utan att jag tänkte på det hade jag mobilen liggandes i fickan på min munkjacka**. Allt började bra, jag diskuterade mycket och lyssnade noga. Utan förvarning vrålar min mobil ut signalen för min vän Malin. Det är den inte allt för seriösa "Happy Tree Friends Theme" som skrålar ut i klassrummet. Med kinder som hastigt börjar anta en rödare ton sliter jag upp telefon-helvetet och utbrister: "Oj, förlåt mig så hemskt mycket!". Läraren, som jag för övrigt fått ett väldigt bra första intryck av, ler lite grann och svarar: "Det hade jag kanske gjort om du haft en annan ringsignal." Jag tittar ner i golvet och önskar att jag fick sjunka igenom det.

* Referenser görs till den tidigare mobilen, Nokia 3310.
** Självklart inte på "Diskret" utan på den vanliga ljudnivån.

Den där Jenny

En av mina härliga vänner har nämnts på tok för lite i den här bloggen!
Jenny. Min hallonbåt :) Idag när jag skulle äta lunch, utrustad med både bricka (tallrik med mat, bestick) och mjölkglas studsade hon fram för att förgylla min dag med en kram, trots de uppenbara besvären det innebar. Det är ett hjärta av guld.

I söndags natt satt tokstollan uppe och såg Oscarsgalan och fick bara fyra timmars sömn. Hon såg ändå lika fräsh ut som alltid på måndag morgon och hängde med när jag och Amanda pladdrade på bussresan till Norrtälje. Det tyder på en vilja av stål.

På min fotovägg har jag en helt underbar bild på henne. Hon stirrar stint in i kameran och ser helt förskräckt ut. Det var den fjärde december 2004. Pappa hade öppet hus för att fira sin 50-årsdag. Jag lekte fotograf med hans nya digitalkamera och tog kort på alla som kom i min väg. Däribland Jenny. Tre blixtar smällde jag av på en gång. Tittar jag på de framkallade korten kallar jag just dessa tre snapshots för: "Jenny, en serie i bilder". Hon blundar, ler och ser livrädd ut. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på dem. Hon har ett sinne för humor.

Ett hjärta av guld, en vilja av stål och ett sinne för humor. Det är Jenny i en väldigt kort beskrivning.

Dagens kommentar

På en skala från 1-10 tycker hon inte om mig

// Lady Starduck

William Blake - Auguries of Innocence

To see a world in a grain of sand,
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour.
[...]
If the sun and moon should doubt,
They'd immediately go out.
To be in a passion you good may do,
But no good if a passion is in you.
[...]
God appears, and God is light,
To those poor souls who dwell in night;
But does a human form display
To those who dwell in realms of day.

Hört i NVs datasal

"Jag tänkte göra den här sista rapporten seriöst"
Jaha? Har jag missat något? Jag går på natur och trodde att alla var seriösa, 24-7?
"Lol, man kan ju inte ens markera och spara som bild!"
Men okej? Testa att klicka på diskettikonen i det övre vänstra hörnet och spara den som en bpm-fil?

Dåliga ovanor

För det första är ordet "Dåliga" i rubriken väldigt överflödigt. Ovanor är väl alltid dåliga? Jaja, för att stilla mitt behov av att skriva i brist på msn-sällskap tänkte jag delge er några av mina "dåliga ovanor":

• Jag lägger smutsiga strumpor på bordet (orsaken till denna blogg)
• Jag måste alltid kolla på det som hamnat i vad jag snytit mig i
• Jag sover jättelänge om jag inte har något annat för mig
• Jag har en tendens att göra av med pengar innan jag ens fått dem
• Jag skjuter upp allt jag inte behöver/vill/orkar göra på en gång
• Jag låter mitt humör gå ut över andra (oftast syrran)
• Jag har många tvångstankar

Det får vara nog med självutlämnande för den här gången.

Fylleblogg

Ja titta, här hamnade jag vid datorn. Jag som var så trött att jag egentligen borde gått å lagt mig så där vid 19. Och det gjorde jag ju. Sen gick jag upp och iväg! Men det var kallt ute och jag var TRÖTT! Sen fick man en drink, och lite vin, och en till drink och ja. Jag kan inte avgöra om Melodifestivalen var bra. Jo, de som jag ville skulle gå till final gick till final, så det var ju bra. Nu ska jag sova. Faktiskt. Nattinatt!

Need I explain?

Irritationsmoment och FK's

Vad i helvete ska man hålla på och gissa folks ålder hela tiden? Nästan alla (killar) jag har träffat när jag har festat har bett mig gissa deras ålder! För det första bryr jag mig inte ett skit om dem över huvud taget. Namn på sin höjd är vad jag vill höra. (Ja, det kan låta trångsynt, men jag är inte intresserad av fulla drägg.) Och för det andra så fattar jag inte vad problemet är? Var för ska jag gissa? Så de får veta varför jag dansade med dem (eftersom jag trodde att de var lika gamla/yngre än vad de var)? En ålder är bara siffror, den säger ingenting om ens mentalitet. Man är den man är och inget mer. Åldern går inte att ändra. Puckon.

Min FK (festkompis) och jag röjde järnet igår. Först kom vi hem till min storasyster i stan och åt middag och drack vin. Innan jag och Amanda gick ut slängde vi ihop några drinkar med hennes födelsedagssprit. ("Men det är ju starksprit Amanda!!" *säges med en högst chockerad stämma* ;) "Det är ju starksprit!")
Nu var det ju så här att min kära FK inte festat så extremt mycket tidigare. Nu pratade vi om 3 glas vin, 3 groggar samt de 2 drinkar vi tog på plats. Vingligt och fnissigt kan vi nog sammanfatta partykvällen! Hon råkade ut för ett plåster, men annars var kvällen väldigt bra. Jag behövde "shaka min booty" (som en viss FK skulle sagt). ROCK ON! ;D

Overkligt

Hjärtat stannade. Precis då hjärnan registrerat vad som hänt började det slå igen. Tre gånger snabbare. Var det på riktigt? Var det en dröm? Jag visste verkligen inte. Det var så verkligt, så väldigt närvarande. Det kan inte ha varit inbillning. Det var sanning. Jag var klarvaken och jag var säker på det. Det kanske inte var min dröm? I sådana fall vet jag inte hur jag ska tolka det. Hur går man vidare efter en sådan upplevelse? Det var på riktigt, det var i verkligheten. Sakta men säkert blev jag medveten om det. Jag ska ta mig vidare. Det där var nog precis vad jag behövde för att må bra.

Mina vänner

Idag när jag och Emma väntade på buss 607, som skulle ta oss från Sollentuna till Danderyd, vrålar hon vid ett flertal tillfällen rätt ut. Hon bara vrålar. Jag hittar inte något bättre ord. Orsak? Det var kallt.
"Emma, du har ju Tourette, för fan!" sa jag på ett skämtsamt elakt sätt.
"Åh, nej men, tack! Äntligen har jag blivit diagnostiserad!" svarade hon med glimten i ögat.

Jag fick äntligen köpa mina Jelly Beans. Nu kan jag dö lycklig. Ja, om så där cirka 60 år eller något. Jelly Beans med lakritssmak går fet-bort! Blä, usch, äckel-päckel o.s.v. är beskrivningar som passar på dem. Det ska vara fruktsmaker. Pünkt. Förresten, vad klassificerar man lakrits som? Wierd. Jag mumsar lite på en böna med bläbärssmak och inväntar svar!

P.s. Grattis på födelsedagen, Pontus! D.s.

Knasig känsla

Ni vet att man pratar om "de där stackarna" som fått 51 poäng av 65 möjliga på teoriprovet? De som saknat den där sista, futtiga, ynka poängen för att bli godkända? Jag har pratat om dessa "stackare" och diskuterat hur otroligt jobbigt och värdelöst det måste kännas att lägga ut 180kr + resa för att missa med EN poäng.

Grejen är att... nu är jag PRECIS en sådan "stackare".

What's up? I'll tell you:

Titta vad min lillasyster kom hem med idag! Till mig! :D Jag har velat ha den rätt länge och nu köpte hon den till mig! Jag hittar inte ord för min lycka.
Åh, nu spelar Rix Fm äntligen Sebastian - Do what you're told. Jag älskar den! Skivan släpptes idag, men jag har inte pengar som läget är.

I morgon fyller Pontus år och jag skriver teoriprovet. Hittills har jag inte pluggat så mycket, så vi får se. Jag känner mig rätt likgiltig inför resultatet om jag ska vara ärlig.

På fredag ska jag och Amanda gå ut i Stockholm. Vi ska se hur "mitt" ställe passar henne. Det blir nog väldigt kul, precis som sist!

Ge mig Jelly Beans!

Abstinensen börjar göra sig påmind. Det var ett tag sedan nu. Jag vill ha Jelly Beans! :P Jag ska se ifall jag får möjlighet att titta förbi The English Shop på fredag och stilla begäret.

P.s. Malin; Skaffa en blogg! D.s.

Too tired to try

Om man är vaken till 5 natten till tisdag, betyder det att man är helt borta följande kväll? Jag tror nog det. Jag somnade så där runt 20 när mamma och jag kollade på Mumien: Återkomsten. Vänta lite, jag tar er tillbaka några timmar, närmare bestämt fyra timmar tidigare.

Jag hade precis kommit hem efter att ha sagt hej då till Pontus (orsaken till att jag var vaken länge) vid busstationen. Mamma stod och lagade mat, jag hjälpte till. Vi väntade på att ugnen skulle göra sitt och satt och pratade med varsin öl. Efter maten var vi trötta båda två, mer än innan alltså. Jag fick i uppdrag att gå ner till centrum och köpa "Idol 2005 - final"-dvdn och två semlor.

Nitlott nr 1: Dvdn fanns inte på Lindgrens.
Nitlott nr 2: Inte på Konsum, heller. Jag glömde att kolla efter semlor.
Nitlott nr 3: Eftersom jag verkligen ville få tag på skit-filmen gick jag till Ica. Fanns den där? NEJ. Jag köpte i alla fall semlor, stora kapris och lösviktsgodis där.

Efter att ha knappat in min knäppa storasysters verk på bloggen började jag och min mor se tidigare nämnd film. Det dröjde inte mer än en knapp timme innan jag lade mig bekvämt i soffan och däckade.

Jag säger bara: Tack och lov för att jag har lov! ;)
Nu går jag och käkar frukost!