Tack ska du ha

Igår tänkte jag på hur olika människor använder ordet "Tack", eller snarare inte använder det.
Själv är jag en frekvent brukare av den enkelt uttalade stavelsen, som gör en enorm skillnad. Oavsett om det handlar om att någon räcker mig min vattenflaska eller att folk flyttar på sig och sina saker då de är i vägen för mig, så är det en lätt sak att säga tack.
Jag hjälper gärna mina vänner och kräver inte mycket tillbaka, eftersom jag vet att det underlättar när folk är hjälpsamma gentemot mig. "Du skall vara mot andra såsom du vill att andra skall vara mot dig själv", eller hur?
Det lustiga är att det spelar roll, om folk säger tack eller inte. Vissa gånger kan man ju känna sig lite grinig om man har ställt upp och inte blir tackad. Den där sarkastiska kommentaren "Ja, men tack så jävla mycket då..." kan lätt hoppa fram om man är lite trött och har slut på tålamod.
Andra gånger behöver jag inte ens en tillstymmelse till ett tack. Jag bara vet. Det finns folk i min umgängeskrets som inte säger tack. Ett skämt på vägen hemåt eller en extra lång kram kan kompensera för det.
Sen är det ju skillnad på folk och folk. Som vanligt. Bra Jill.

Det finns en förklaring...

Avdelningen "Planering in i minsta detalj"

Okej. Idag startar Berzelii (en tredagarsfest på Kemi) och jag har tenta på lördag, dvs. mitt under hela spektaklet.

För den kommande tiden ser mitt schema ut något i stil med följande:
Idag ska jag plugga satan (så att jag känner mig safe för tentan), för att sedan ta en sväng förbi systemet och köpa skumpa inför kvällens MD-show. Förfest och prepp hemma hos mig med gamla MD:are från 15-ish och MD-show strax efter 18. Temat för kvällens maskeradfest är "Tonårsrevolt eller Du är inte min riktiga pappa" och jag och gänget ska klä ut oss till punkare!
Imorgon tänker jag inte plugga alls, utan hänga med alla Berzelii-deltagare i Uggleviksparken och leka. Fredagskvällen innebär finsittning (AH FUCK, jag har inget att ha på mig!) och jag planerar att inte stanna överdrivet länge. Dessutom är det 1 årsjubileum för "Shut the fuck up", för-"shotten" som jag och Maria uppfann under förfesten inför finsittningen under förra årets Berzelii.
Lördag: Tenta 8-13, sedan är det bara att röja loss i Ugglan och slutligen pallra sig iväg till den avslutande festen på Berzelii - fulsittningen. Dresscode: Ovve. NAJS!
Söndag, söndag, söndag, söndag, söndag, söndag, söndag.

Tänkte bara...

Jag tolkar folk istället för att döma dem. Skönt.
Torra och kalla händer är jobbigt.

Vi summerar:

Fuck the good-looking people.
Love the honest ones.

Mitt totalt galna påsklov

Skärtorsdagen: Klippte mig hos frissan och firade Mats födelsedag. Hemma runt 2.
Långfredagen: Middag med Bergman och Suz i Rimbo, följt av utgång i Norrtälje. Godnatt vid 3.
Påskafton: Massa mat hemma i Rimbo och filmkväll med familjen. Släckning ca 2.
Påskdagen: Familjen hjälpte Malin att flytta och åkte sedan till Stinsen, Häggvik och shoppade loss. Jag styrde upp ölhäng med lite KTH-vänner och vi blev kvar himla länge. Hemma vid 3. Smart.
Måndag: Gosh. Jag minns inte vart dagen tog vägen. Jag var hemma, pratade i telefon, lagade mat, lade pussel och kollade på film. Jag lade mig väl runt 1.
Tisdag: Förmiddagen ägnade jag åt en tretimmarstur i stan med lunch på Coffeehouse by Georde och jag drog iväg till Bromma för mys med scengänget från Krexet. Bastu, öl och övernattning. Natti natt när klockan blev 2.
Onsdag: Jag åkte hem från Bromma, pratade lite med Sofia och bestämde fika och semesterplaner (Göteborg i juni) vid Odenplan. Storasyster högg tag i mig för en middag och jag fick en rosa ukulele i tidig födelsedagspresent. Jag drog till skolan och pluggade en kort stund innan jag följde med Sanna hem för en film- och myskväll. Sängdags runt 2.
Torsdag: Vid 11 var jag inne i city för att fixa ID-kort med Sofia. En lång process, som var nödvändig. Jag hann träffa Mamma vid bussen innan jag drog till skolan för att plugga. Tillsammans med lite vänner drog vi ihop en spontan torsdagsfest hos Tobbe med pizzamiddag. Oj, så mycket dumheter... Sova vid 5.
Fredag: Uppstigning runt 15. Supernice. Jag duschade, skrev ihop en lista för Krexets räkning och gick till skolan... för att styra upp en till fest, denna gången hemma hos Olle. Jag "pinky-swore" med Tisse att vi ska åka till någon svensk stad i juni. Vi somnade strax efter 4.
Lördag: Japp. Även denna dag gick jag upp runt 15. Hem, duscha och dra till skolan igen. Jag hann plugga effektivt i en halvtimme, sedan kom lite MD-folk och berättade om deras planerade Mission Impossible-maraton på Gärdet, som jag gärna fick haka på... och det gjorde jag. De tre filmerna var avbetade runt 3 och jag var hemma strax innan 4.
Söndag: Sämst-Jill. Min "effektiva pluggdag" (inför morgondagens kontrollskrivning i Differentialekvationer, klockan 8:15) har falierat totalt. Jag gick upp vid 13, åt frukost, lade pussel, lagade middag, såg Love Actually och har hittills knappt pluggat alls. Jag borde lägga mig innan midnatt.

Det enda som känns knasigt är att jag inte har pratat med någon idag. Om man inte räknar de två meningar jag sade till den pakistanska kvinnan i mitt kök.

Heja mig. Skärpning. 17.

Vårkänslor

På våren blir jag som en nykläckt fågelunge. Jag blir kär i det första jag ser.
När vårsolen värmer Stockholms innerstad och jag har hela förmiddagen fri är det inte konstigt att hela jag blir ett enda stort lyckorus när jag tar en tvåtimmarspromenad genom staden.
Jag gick hemifrån runt 11:30, tog en sväng förbi kolonilotterna vid Albano, vidare genom Ugglan, mot Gärdet, längs Strandvägen, bort mot Kungsträdgården, längs Sveavägen, mellanlandade för lunch på Coffeehouse by George vid Odenplan och slutligen hem till Roslagstull igen. Jag kom hem lite trött, men väldigt lycklig och nykär, strax innan 15:00. Vårsolen öppnade mina ögon, som varit stängda under vintern, och det första jag såg var Stockholm. Denna underbara stad, som har allt.

Åh en sån dag!

Idag har jag bara haft me-time, vilket har känts riktigt härligt.
Jag åt havregrynsgröt med äpple, kanel och kardemumma till frukost, pratade med Marcus i 1,5 h, såg ett avsnitt How I Met Your Mother, improviserade ihop en lax/spenat/mozarella-röra med pasta till middag, lade pussel till tonerna från garageinspirerad emo-pop, pantade burkar och handlade på ICA, åt morots- och gurkstavar, pratade med Sofia och tittade på "Julie & Julia".
Under morgonen tog jag en lång dusch och fixade håret efteråt. Jag smorde in mitt ansikte och sminkade mig lite lätt. Hela jag är mjuk och lagom stylad. Det är nästan synd att jag inte har träffat någon idag, men jag antar att det är bara sådana här gånger som man känner sig så naturlig, när man inte behöver anstränga sig för någon.

Bara en liten stund

Wow. Vilket påsklov, så här långt. Det är kantat med mysiga människor och härliga händelser.
Att träffa Bergman och Suz i fredags och prata skit över lite vin, drinkar och utgång i Norrtälje var jätteroligt! Påskmiddagen, dagen efter, var helt fantastisk. Sill- och ägglunch följt av oxfilé, tillagad av syrrans pojkvän, som är kock. Jag tog en långpromenad och kom tillbaka till kvällens ostbricka. Pappa och jag såg "Luftslottet som sprängdes" innan dagen var slut.
Igår, söndag, hjäplte vi Malin att flytta en massa kartonger till hennes nya lägenhet på Östermalm och efteråt åkte vi till Stinsen, Häggvik, för att shoppa. Där brände jag 1400 kr på 2 par byxor, 2 bh:ar, tröja, hårspray, bomullspads, sminkborttagning, shampo, balsam, hårnålar och läppglans.
Jag styrde upp en spontan söndagsöl med några KTH-vänner och det blev naturligtvis sängdags lite senare än planerat, men det var det värt.

Idag ska jag lägga pussel. Så det så.

Bra morgon

Jag blev alldeles lycklig när jag insåg hur otroligt gott det är med citronyoghurt.
Klassisk musik är fantastisk. Jag ska fasen göra en Spotify-playlist med mina favoriter.
Vågen visade 1,5 kg mindre än förra veckan. Det känns kanonbra.
Idag ska jag gå på föreläsning, äta lunch, skriva klart min tyskauppsats, äta middag med Cedrik, gå på tyskalektion och slutligen landa på Krexet-releasepuben.

Elliot Minor - Better than the courtroom

Fronting the order, pacing down the isle
I got a conviction; I guess I'll be here for a while
I'm numbing my feeling; I know I'm better in denial
I'm crossing out that life exists 'cause I'm a better liar

I wish I was special, so I could ride above the law
This silence is deadly, and now I'm starting to withdraw
I need some substance, to get me out this door
It's better than the courtroom; it's better than before

This is killing me, I suffer from a drawn out misery
A future that's run out of energy, another day comes undone
I will burn for you, you were the obsession
We're breaking through; we're building our aggression
I can't go on knowing that I'm all alone, knowing that I'm all alone

(Texten kanske verkar lite ledsam, men låten är sjukt mycket "tagga till" och perfekt att plugga till!)

A friend in need is a friend indeed

Du säger "Jag förstår inte" när jag lutar mig mot din axel. Du kommer och kramar mig de gånger då jag inte har sett dig. Du lägger märke till mina nya kläder och noterar detaljer i min personlighet, som jag knappt själv reflekterat över. Du försöker verka självständig och tuff, eftersom du egentligen bara är rädd för att släppa folk nära. Du har sagt att den du pratar mest med om allvarliga saker är jag. Du vet att jag bara är lättsam och glad, men du möter det med distans vissa gånger och närhet andra gånger.

Varför bryr jag mig så mycket, när jag egentligen redan har lagt ned? Det är nog ditt "Jag förstår inte" som har talat. Jag kan inte hjälpa dig om du inte förstår.

The win-lose situation

Jag vann. De förlorade. I alla fall om man frågar mig.
Jag är inte bitter längre, men om jag får glänsa och se ned på dem, känner jag mig lite bättre.
Det är felstavningar, boendesituation, relationer och utseende.

Rimbo är bra på så många sätt, men de som bor kvar flera år efter gymnasiet och bara ägnar sig åt handboll är antingen tragiska eller blivande föräldrar.

Jillometern

På lunchen fick jag höra om en ny skala för att mäta humorn i ordvitsar: Jillometern, baserad på undertecknad.
Skalan, som går från 0-100, är indelad i tusendelar och ligger alltid och vibrerar någonstans runt 1-2. (Jag har alltid roligt.)
Tisse och Gotlands-Pontus har en tendens att leverera skämt som klättrar högt upp på skalan.

Vilka söta vänner jag har, som definierar humor (eller kanske brist på den) enligt mig!

Persistence is futile

Det finns två saker som jag måste skaffa. Herrkläder och glasögon. Jag klär i båda.
Sen att jag måste sno Olles solglasögon är ett senare problem. Löv 'em.

Prioriteringar och produktivitet

Ibland får man anpassa sig efter sitt schema, eller se till att schemat anpassar sig.
Either way, så har jag gjort en del rockader under dagen.

Uppstigning 06:30 failade totalt. 07:30 gick jag upp, packade väskan och köpte cancermacka och Slevenkaffe till frukost. Föreläsning i Organisk kemi 2 mellan 8:15 och 10:00. Gymmet från 10:30 till 11:50. Lunch i Draget 12-14 (Oj, hur fan blev det så länge!?) och nu ska jag skriva lite på min tyskauppsats innan det är rep med Krexet vid 18. Det blir säkert film efteråt, om jag känner mina vänner rätt. Jag kanske hinner klämma in en kaffe med Sofia runt 15:30.

Dagens Yay: Jag och Olle har bokat bastun på Nymble när vi fyller år! 23 + 23 = 46!
Dagens Nej: Jag fick boka om min middag med Johanna eftersom jag trodde att jag inte hade rep med Krexet ikväll. Som tur är, behöver jag bara vänta tills imorgon! :)

Helgen i korthet

Fredagen innebar teater-reunion i Rimbo. Jag lagade mat med mamma och fick se RUT sätta upp produktionen Grodkungen med bravur.
Under lördagen tvättade jag i stort sett under hela förmiddagen och bjöd över MD-tjejerna på fördrink. Tentapub med ÄPS (ärtsoppa, punsch, sång). Galet. Underbart. Roligt. Jag och Cedrik hamnade på efterfest med ett gäng tyskar och runt 05:30 gick jag och lade mig.
Söndag, söndag, söndag. Jag åt pizza och kollade på film med Svante (Sherlock Holmes), spelade fiol och keyboard, åt popcorn och kollade på film med Olle, m.fl. (The league of extraordinary gentlemen).

Helgen avslutades strax efter 1, då jag slocknade i min säng.
Ny vecka, ny period på skolan och nya möjligheter att försnooza sig... Here we go!

Ordspråk

"Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest."
Jo, visst. Man ska stötta folk när de har satt sig i en jobbig sits... men efter en viss nivå får man väl för fa-an skylla sig själv?

Breaking down the walls

There are barely noticeable smiles that aren't meant for you to see, but when I turn my head away I can see you looking at me over your shoulder. From the corner of my eye I realize that you feel safe as you flash a tiny smile. Safe enough, to tell me that you might want to trust me, although I think you already do.
But the walls between you and the rest of the world are still standing tall. To trust and to be safe with someone takes courage. There is the fear of being let down and the hope of finding tranquility.
Your head leaning on my arm. My hand resting on your shoulder.
We have always been close and distant at the same time. I have been close and you have been distant. I have been stepping away as you reached out for me.

But this is me, wanting to hold you. Hold you and just be safe together with you. If you would only ever let me.

Too rare to die

Effektiv dag, då jag inte dog efter "hotet mot KTH".
Jag gjorde scones till frukost och ugnsfalukorv med äpple, champinjoner, lök, tomater och ost serverat med paprikaris till middag.
Att plugga i korridorsköket kändes bra.
Jag har dessutom småstädat lite hemma, så nu kan jag gå omkring utan att bli skräpig under fötterna... :)

Jag längtar till lördag.

Säga vad man vill...

Det finns en anledning till att jag håller kvar vissa (enligt andra) konstiga killar i min värld. De ger mig något. Bara ett ömsesidigt fyllesamtal ibland. Ibland bara retas lite.
Vi är inte exklusiva. Vi är inte ens något. Vi har ett förflutet, som vi lutar oss tillbaka på mellan varven och det piggar upp. Jag blir inte sur när jag får höra om allt han håller på med, för jag vet att jag har ett aktivt val. Jag skrattar åt hans historier och vi vet var vi har varandra. Konstigt? Ja, kanske. Speciellt efter som vi nu, efter 1,5 år, fortfarande lever på gamla meriter.
Jag vet inte vem som är playern i vår relation. Han tror nog att han har koll på mig. Jag tycker att jag leker med honom. När det kommer till kritan, så spelar det faktiskt ingen roll. När vi ses på fester har vi något tillsammans, men det är mer ett kaxigt, ömsesidigt leende än en tanke om något annat.

Så länge man mår bra av en massa ord, så är det väl aldrig fel?

Får jag lov?

En tanke slog mig igår kväll när jag kollade posten och hittade det nya numret av ELLE i mitt brevfack. Jag har inte hunnit läsa förra numret. Jag har bara skummat igenom förrförra numret. Ge mig påsklov. Snälla! Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med min lediga påsktid.

Läsa mina ELLE-tidningar och njuta.
Åka till farmor i Sandviken och äta ägg.
Läsa minst två böcker, helst sängliggandes.
Träffa kompisar som jag annars inte hinner träffa.
Städa och röja i lägenheten.
Gå på IKEA och hitta en lampa till hallen (så dags nu, när jag har bott här i två år).
Göra illustrationer till Krexets programblad.
Lägga det 1000-bitarspussel som jag fick i julklapp av syrran.
Sova och träna. Massor.

Owl City - Tidal Wave

All my life I wish I broke mirrors instead of promises

I wish I could cross my arms and cross your mind

Depression please cut to the chase and cut a long story short

But I don't need a telescope to see that there's hope
And that makes me feel brave

Borde verkligen...

Fuck. Det går inte att plugga hemma. Jag var så trött att jag tänkte att det var bäst att gå hem och sova, sedan plugga. Det blev inte riktigt så.
Jag gick via ICA och handlade lite allt möjligt, sen såg jag tre avsnitt av Glee...

Nu känner jag efter. Kroppen säger att sängen är ett bra alternativ, eftersom helgen inte direkt har bidragit med någon skönhetssömn. Huvudet säger något i stil med "PLUGGA KEMISK DYNAMIK FÖRIHELVETE!", men frågan är vad som är bäst? Lyssna på kroppen/lyssna på den skrikande rösten i huvudet som säger att jag borde plugga mer?

Nej, förnuftet har talat. Jag ska räkna minst fem tal i dynamiken, sen ska jag sova. SOVA! Inget annat.

Borde och borde...

Jag sitter i Fylkesalarna och känner att labbrapporterna är under kontroll.
Mitt tillstånd är "väldigt trött" efter helgens Krexet-internat där vi repat inför föreställningarna som ska gå av stapeln i april.
Jag funderar på att ta en powernap i Draget och sedan plugga Kemisk Dynamik.

Ja. Så får det bli.
Jag och en soffa i mysrummet ska ha en trevlig stund tillsammans. Kanske en timme i alla fall. :)

... and all is well in the jungle

I give you: Jillan-Billan, back on track! :)

Kvällens bästa telefonsamtal

- Hej, det är Jill.
- *ljudet från ungen i The Grudge*
- Haha!
- *ljudet från ungen i The Grudge fortsätter*
- Hahaha!

Klick.
Det gjorde verkligen det fortsatta skrivandet av tyskauppsatsen roligare.

Nu går jag hem från skolan. Klockan är 23:04.

Varför blir det inte bättre?

Vad är det som händer? Jag har aldrig känt såhär.
Jag är inte glad längre. Mitt vanliga humör är som bortblåst och det har varit så hela veckan. När någon säger något roligt så kan jag skratta, men det är mera på instinkt än ett skratt på riktigt. Om jag tvingar fram ett leende känns det konstigt i magen. Fan, det är till och med jobbigt att kramas.
Det är så mycket just nu. Problem. Hela jävla tiden. Jag orkar inte mer. Det är för mycket i skolan. Labbrapporter och kompletteringar på labbrapporter, tyskauppsats på 1200 ord som aldrig blir färdig, missade föreläsningar i Linjär Algebra på grund av krockar med Numeriska Metoder, laborationer och projektarbete i Numeriska Metoder som aldrig hinns med, tentaplugg som inte har börjats på i tre kurser, repetitioner med Krexet som det inte finns tid för... Listan kan göras längre.
Sen har jag allt det där andra också. Känslorna, träningen, städningen, vännerna och familjen. "När?", säger jag bara. När?
Folk frågar hur det är med mig och jag orkar inte ljuga dem rätt upp i ansiktet. Jag svarar "Mjah..." eller "Hmm..." och drar lite på munnen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Seriöst.

Nya tag

Jag blev inte vald till pHeuseriet. Segt.
Jag konfronterar en kille som jag gillar med mina känslor. Känslorna är inte besvarade. Segare.
Jag festar på Bjupp, blir bjuden hela kvällen, efterfestar på Elektro, äter frukost, hämtar skolböckerna i tron om att jag kan hinna fixa inlämningsuppgifterna i Linjär Algebra innan 10, somnar framför en dator i skolan, bestämmer mig för att strunta i matten och går hem, sover ett par timmar, går till labbet, sitter och drar i tröjarmen och knyter händerna ångest-style, skriver lite labbrapport, går inte på tyskan, gråter och känner mig tom, köper kaffe, bestämmer att prata om känslorna imorgon, hamnar i datorsalen och försöker skriva uppsatsen i tyska. Segast.

Fuck. Nu är det verkligen dags. Nu ska jag... Ja, det ska jag. Det räcker nu.
Det räcker med fysisk och mental misshandel. Det viktigaste är att jag mår bra. Jag jobbar på det, men idag är en dålig dag.

Vägskäl i ditt liv

Inatt avgörs det.
Jill Mattsson - pH10 eller inte pH10.
Kemisektionens pHeuseri väljs på sektionsmötet ikväll. Jag är inte nominerad, men det betyder inte att jag inte kan bli vald. Om folk röstar på sina närmaste vänner har jag en chans. Jag har vänner.

Please God. Please.
But I don't need a telescope to see that there's hope and that makes me feel brave.

Men kom då...

Pussförihelvete. Pusshelvete. Inte så stor skillnad.
När jag lever i en värld där jag kan krama alla, pussa de flesta på kinden och pussa mina goda vänner på munnen hamnar man lätt i en prekär situation.
Hur ska en stor handling som en puss fortfarande kunna ha någon betydelse om den missbrukas?
Fine by me. Spräng gränserna, pussa vem som helst, sov bredvid vem som helst och förlora dig i kramar. Frågan är bara hur man vänder på det? Att sluta vara fysisk är en omöjlighet för mig. Jag tror bara att jag måste sätta gränser för vad som är okej att göra med vänner och vart linjen ska dras för att det betyder något annat.

Bitmärke på halsen, långa kramar, pussar på kinderna, skamliga förslag, puss på munnen, sovsällskap med skedning. Nej, någonstans långt tidigare ska gränsen dras.
Det är inte okej.

Så bra det blir

När man bara inte bryr sig, så kan allt bli så himla bra.
Jag mår så himla bra om jag bara gör som JAG vill. När jag struntar i att försöka göra mig till och vara här och där för att det passar någon annan.
En av mina vänner på kemi prioriterar sin "me-time" väldigt högt och det slog mig att han har en bra tanke där.

Idag ringde alarmet vid 06:30.
Jag körde igång fyra tvättmaskiner, gjorde tomatomelett och drack kaffe till frukost, skickade ut betalningspåminnelsemail till folk som är skyldiga mig pengar, röjde på skrivbordet, vek ihop och lade in mina nyvättade kläder i byrån, gick och tränade på KTH-hallen, duschade och sminkade mig hemma, lunchade i Draget med toppengod salladsmatlåda, gick på övning i Kemisk Dynamik, lämnade in en labbrapport, fikade med Sofia, började med mina inlämningsuppgifter i Linjär Algebra, gick till Roslagstull och lagade mat med Svante, såg Minority Report och kom hem med två nya matlådor och lyssnade på Owl City.

SÅ JÄVLA BRA DAG!
På lunchen var det minst fyra vänner som tyckte att jag såg busig ut. Tro mig, då blir man busig.
Mer "me-time" till mig. Det gör mig gott. Det, och att det är ljust ute längre om dagarna.

Bara nej...

Ibland vill jag bara sätta mig i ett hörn och stirra rakt framåt. Paralyserad och tom. Trots att det finns tusen saker att tänka på och en miljon saker att göra.
Sitta ensam i ett hörn och känna mig liten. Och gråta. Mycket.

En helt vanlig söndag

När jag vaknar i Sundbyberg och blir kär. Blir kär i en hel familj.

Lillasystern visar sitt fina guldhalsband, sin samling Polly Pocket-dockor, -hus och -djur, demonstrerar konståkning i Nintendo Wii och på avstånd fäller kommentaren till mamman i stil med "Den där Jill är jättetrevlig!" eller "Det var länge sedan någon var här och hälsade på".
Lillebrorsan förklarar lite om de senaste förbättringarna i WoW och undrar nyfiket och med beundran i rösten hur länge jag har spelat.
Mamman ser till att jag får frukost, gör te åt mig och diskuterar släktingar.
Pappan frågar om det är jag "som bor i Roslagstull?".

Hela familjen står i hallen när jag ska gå och säger att det var jättekul att träffa mig och jag alltid är välkommen tillbaka. När som helst.
Jag hade kunnat betala grova pengar för att höra konversationen/utfrågningen som borde ha kommit efter att jag hade stängt dörren med ett "Ha det toppen!"...

Synd bara att jag inte kommer att bli tillsammans med killen i fråga. Han är inte min typ. Hans familj, å andra sidan. Kan jag inte få ha dem?

En helt vanlig lördag

När jag vaknar och ser en man som fyller år liggandes på soffan.
När mobilen har fyra nya sms i inkorgen, varav ett är det raraste fylle-sms som jag någonsin har fått.
När jag spenderar en timme med de senaste avsnitten How I Met Your Mother och Oboy.
När jag installerar en NES-emulator på datorn för att spela lite gamla spel.
När jag ska multi-taska och åka på bastukväll i Åkersberga och sedan på efterfest i Sundbyberg.

Black Eyed Peas - Meet Me Halfway

Can you meet me halfway, right at the borderline?
That's where I'm gonna wait for you
I'll be lookin' out night and day
Took my heart to the limit, and this is where I stay

Ooh, ooh, I can't go any further than this
Ooh, ooh, I want you so bad, it's my only wish

Syrrans nya allt

Så här nära kommer det att vara mellan mig och min storasyster när hon har flyttat in i sin nya lägenhet på Väpnargatan, Östermalm. Bredvid Dramaten. Bredvid hovstallet.

Heja Malin!

Good stuff I do, bad stuff I don't

Projekt "nio matlådor" började så här:














Och slutade så här:

• Nudelwok med champinjoner, vitkål, paprika, majs och broccoli.

• Spenatlasagne med keso.

Skönt med lite riktig mat!

KAKA-gasquen eller att cp-deffa

Ringer Ann för goda råd om vart jag kan gå för att hitta en klänning till morgondagens lite finare sittning på KTH. Vero Moda, var svaret jag fick och mycket riktigt! Svart klänning på rea: 249 kr! Priset som hittat, passformen som gjuten.
Så var det ju det där med att klänningen satt som gjuten... Jag lär ju deffa. Träna ikväll, träna imorgon bitti (Lugn, alla träningsfreaks! Det är kondition och styrka ikväll. Kondition imorgon).
Nu ska jag göra spenatlasagne och nudelwok, enbart i syfte att fixa matlådor. Det är på tiden, för det har blivit lite för mycket sallader från Bullens.

Pucko...

Sms till mig: Jag är död..
Jag: Hehe he. Så kan det gå snickarjävel! ;) jag är på väg till sthlm igen. Vill du ha en pucko? :P
Svar: Jag lär ju..

Jag köper en Pucko och ett Kinderägg och åker förbi den bakfulle herren. Bra Jill. Bra.
Det är trots allt Alla Hjärtans Dag...

En timme senare trillar följande in i min mobil:

Åhh! Jag fick choklad av dig på alla hjärtans dag! =D tack *huggsie*

Markus, bakis, dusch

Krunegård. Jag lever lite efter "Ingenting är vettigt 03:30" och det stämmer så himla bra. Alla "fantastiska" idéer man har den tiden på dygnet är sällan så himla bra.
Fest igår. Tillsammans med lite vänner i Draget köpte vi totalt fyra flaskor vin. Jag tror att vi var tre eller fyra... Och vidare till flyg. "PLOCKA DEM, PLOCKA DEM! SHOTTA DEM, SHOTTA DEM!" God idé. Jag ska sluta supa med Olle! :) Hemma runt 02.
Uppsala idag. Det går lite trögt att komma iväg eftersom jag är smått hungover. Ska hoppa in i duschen, sminka mig, packa lite prylar och sedan se om det går några tåg.

Gotcha...

Uppsala imorgon (idag).
Shopping och härligt sällskap.
Take it from there...

Mmm... bra kombination

Tyskaläxa vid en dator i datorsalen Bure på skolan.
The Postal Service i lurarna.
En pub och middag som väntar i Draget.
En blåsa som håller på att sprängas.

... Bara två meningar till!

"Down syndrome"

Shitty day. Det var nog säkert stress och hormoner som fick mig att flippa idag.
Min nya favoritserie Glee räddade kvällen! Musiken är fantastisk, speciellt om man har sett deras grymma shower till låtarna.
Kolla in den underbara versionen av Rihannas "Take a bow", eller Journey's "Don't stop believin". Gåshud!
Glee Cast

Imorgon ska jag träna. Kööba.

Belgien och Finland

Det gör ont i mitt hjärta när Brian och Ella (mina på Åbo-färjan nyfunna vänner) har åkt hem till Belgien respektive Slovenien och skriver en massa fint på Facebook.
Herregud. Jag har träffat dem totalt tre gånger i mitt liv, varav samtliga var förra veckan, och nu saknar jag dem. Verkligen mycket.
De kom in i mitt liv, röjde runt med en enorm entusiasm och glöd, skapade internskämt och lämnade mig ungefär lika snabbt som de dök upp.

Hur fasen gick det till? Det känns som en dröm.

Raraste rödtott

På föreläsningen i Linjär algebra:

T: Jag läste i månadsmailet att man kan nominera folk till kamratstipendiet.
J: Ja! Det är ett jättefint pris. Jag var faktiskt nominerad förra året.
T Det är du i år också.
J: Va? Är jag? Jag har inte läst månadsmailet.
T: Ja, men det står inte vilka som är nominerade där. Det står att man ska nominera folk innan sektionsmötet.
J: Vaddå? Vet du att det är någon som har nominerat mig?
T: *ler och nickar*
J: ... är det du?
T: *nickar och ler*

J: Myyyyyys! =D

Så nära, men så långt borta...

... när jag, tillbaka från middagspausen, inser att jag bara vill skita i allt som heter programmering och gå och dricka öl med min belgare.

MATLAB

Jag säger ju inte att man blir tokig av 3,5 h MATLAB-programmering i skolans datorsal.
... men det blir man.

Middagspaus, check?

Raggar bäst som raggar först?

Det där med killar igen.
Igår när jag hade svårt att somna dök det upp en del intressanta tankar. Det slog mig att jag är väldigt ovan att flörta. Mina förhållanden har kommit som en blixt från klar himmel enligt mallen "Jag gillar dig. Hångel. Ska vi vara tillsammans?" och det har haft vissa följder.
Vill man ragga och få något tillfälligt är den första delen, "Jag gillar dig. Hångel." en bra start. Om fler tjejer utnyttjade det, skulle de få ligga hela tiden. Kanske är det därför vissa av mina flörter inte har blivit något. Killarna som hakade på den tredje delen, "Ska vi vara tillsammans?", kanske bara är undantag?
De flesta verkar genomgå en något mer komplicerad mall. Den liknar mer "Du verkar rolig. Vi kanske ses nästa gång våra gemensamma vänner drar ihop något. Träffas i större sällskap. Vill du kolla på film? Kram och hej då. Sporadiska sms. Hitta internskämt och retas. Ska vi göra sällskap? Långa samtal om allt och inget. Puss. Rodnar. Berättar för de närmaste vännerna. Tillsammans? Ja."

Nu till saken: Om man, som jag, är ganska främmande för den lite längre proceduren blir det aningen klurigare att flörta. Jag fastnar någonstans vid "Vill du kolla på film?" eller smsen. Det är redan mer än tillräckligt för mig. Kanske behöver gemene man lite fler steg innan ett beslut kan tas?

Och killar, seriöst? Jag tror nog att vi har en äkta Sex and the City-problematik här. "Killar är som taxibilar. Man måste fånga dem när deras lampa är tänd." Den tända lampan symboliserar en kille som vill hitta en tjej som han klickar med och skaffa ett seriöst förhållande.
Ponera att man har hittat en sådan kille. Att man har kommit en bra bit på väg i den "långa" proceduren. Det är någonstans där som man inser att det finns fler tjejer i omgivningen. Tjejer som kan utgöra ett hot och som också är på jakt efter ett seriöst förhållande.
Själv sitter man och analyserar hur långt killen och den andra tjejen har kommit i stegen mot en relation. Från ens eget perspektiv ser det alltid ut som att det går så JÄVLA fort för dem. Hotfullt fort. Borde man lägga på ett kol själv, kanske? Passa på att fånga grabben i fråga innan någon annan hinner hugga den lediga taxibilen i tjänst? Eller borde man låta den långa harangen ta sin tid och låta den puckade mannen inse vad han borde ha fattat för länge sedan?

Ragga snabbt eller ragga långsamt? Nej, jag vet inte. Det finns säkert inte något bra svar.

Upp och ned, ned och upp

Vilken totalt galen helg.
Fredagspub, Dramaten, exöl, elektrofest, nedsupen på Stroh-rom (igen) av Olle (igen), INFO-kryssning och två nya vänner - Brian från Belgien och Ella från Finland. Vi ska ses i Stockholm på torsdag och dricka öl! :)