Ska man skämmas...

... för att man inte längtar hem? För det gör jag inte. Jag storstrivs på Odenplan med Svante och katterna.
Igår gick vi på bio och såg Guldkompassen i Sergelbiografens salong 1. Sjukt bra film!!! =D *rekommenderar*

Nej nu är det dags för tentaplugg!

Kort summering av livet på Odenplan

Fin hall, stort kök (ett eget kök över huvud taget ;P), toppenfräscht vardagsrum och ett sött litet sovrum med dubbelsäng. 4 jättehärliga katter: Cherry, Barbie, Tora och Naboo. Inhandlade matvaror: 600kr. Det finns både Guitar Hero och SingStar. Hemmabiosystem med projektor. En Ben&Jerry's Chocolate Therapy i frysen. Vi har lagat riktig middag två dagar i rad och gjort matlådor åt oss båda. Två datorer, båda med WoW installerat. Nära till skolan, shopping och jobbet. Svante i närheten, som bistår med kärlek närhelst jag behöver.

Jag begär inget mer. Verkligen inte. Bytt är bytt. Jag vill inte flytta tillbaka! ;)

Oh! Om någon undrade:

Jag har hittat min vinkel igen!

Kvinnligt/manligt?

Jill: Svante vet du vad jag har gjort inför flytten? Skrivit en packningslista på en hel A4!
Svante: Mooooaaaahhhhh! *förvånat gruff* Hur kan du fått ihop så mycket!? Vi behöver väl bara ta med lite kläder?

Jill konstaterar följande:

Men... hur svårt kan det vara!?

"För jag tar 4:ans buss ner till Odenplan..."

Hur orkar man hålla uppe sitt glada humör när det ständigt är saker som måste göras? Jag måste nästan skriva att-göra-listor för att komma ihåg att sätta upp att-göra-listor! Sjukt. Tack och lov kan jag klara av plugget eftersom jag har fantastiska klasskompisar. Idag fick Kalle och jag ett asbra upplägg för ett möjligt gyckel på fredagens JulpHest! :)

Men för nu att svara på min egen ställda fråga: Längtan.
Längtan efter något som komma skall. (Ohh.. Visst lät det jätte-pretto? =/ Trots det, så är det sant.) Om man inte har något att se fram emot blir dagarna tråkiga och ändlösa. Är det inte en stundande födelsedag, så är det en annan högtid eller kanske en semester.

För er som inte vet det, flyttar jag och Svante till Odenplan nu på fredag den 7:e december.
Hehe, andas ut nu hörni. Det är temporärt. Vi ska passa hans brors katter och då är det lämpligast att bo där under tiden. Svante ser det väl som en sorts "tjänst". Jag ser det som en sorts semester. Det ska bli skönt att komma bort från det vanliga ett tag. I två veckor kommer vi att husera på Odenplan. Åh, det ska bli såååå skönt... *längtar*

Feel-good? Eh, nej!

Teater idag med RUT-gänget. Jag tog mig till Dramaten (trött och dubbel-bakis efter två kvällars festande kan tilläggas) och träffade gänget för att se "Ett drömspel" med bland andra Rebecka Hemse.
Fy fan. Man mådde skit under föreställningen och man mådde (om möjligt) ännu mer skit efteråt. Ångest, tragik och lite mer ångest. Fy fan.

Tack till Carro, Jenny och Maja som fikade med mig efteråt. Det blev visserligen en gråtkavalkad, men det var nog nödvändigt! :)

Problem!

En del människor känner sig handikappade om de tappar bort sin klocka.
Vissa blir bestörta när de märker att deras favorit-hörlurar inte längre fungerar.

Själv har jag just konstaterat att jag har förlorat min "vinkel". Det är ordentligt tungt. Jag menar alltså min fotovinkel för egobilder. Den självklara position där mobilkameran hålls för att skapa bäst harmoni med mina ansiktsdrag. FUCK! Bilderna blir miffo-fula!
This better be temporary. ==>

It's the wierdest thing

It's inhaling fresh water and drinking warm air.
It's dancing on your tiptoes to a sweet melody that you've grown up to.
It's feeling totally calm and at the same time unable to sit still.
It's having a laugh and a cry simultaneously.
It's knowing everything is going to be alright even in the deepest moments of despair.

It's being in love with you.

Money money money. Ain't it funny?

Jahapp. Här gick man och trodde att man var pank. I själva verket hade Swedbank bara bytt kort åt mig, utan att jag bett om det på något sätt. På kontot finns 5 626kr. Det går med andra ord ingen nöd på mig.
För ca en månad sedan fick jag ett nytt bankkort, även fast mitt "gamla" inte alls var gammalt. Det gällde till 2011. Det nya också. Förvirringen var total, eftersom den enda skillnaden var att det på det nya kortet stod "Roslagens Sparbank" istället för "Swedbank" på det gamla. I övrigt var de identiska.
Så helt plötsligt är mitt "gamla" kort spärrat och det "nya" har börjat gälla. Grattis.

Helgen borde vara längre

Fredag:
Efter en ökendag i labbet hann jag inte med mer än en Varma Koppen hemma hos Svante innan det var dags att åka till Centralen. Maja och jag träffades efter att jag hämtat ut våra tågbiljetter till Uppsala. Vi blev "tvugna" att planka på ett att annat Uppsala-tåg med 3 minuter tidigare ordinarie avgångstid, eftersom det tåg som biljetterna gällde för var mycket försenat. =P Busigt, va? Vi hann med varsin "Coffehouse by George"-latte innan vi mötte upp Carro och Marcus och gick till Musikens Hus (eller vad det nu hette).
Jonas Gardell. The man. The myth. The concept. Snacka om att den killen både kan underhålla och sedan beröra i en handvändning. Marcus blev,bland andra, attackerad av mannen alla samlats för att se. Humor! :D Kvällen/natten avslutades hos Marcus med lite Sex and the City och sömnprat till sent.

Lördag:
Efter frukost hos Marcus gick jag hem till två galna småkatter. Plugg, plugg, plugg. Jag blev trött och lade mig på soffan. Två katter hoppade upp och gjorde mig tupplurssällskap. *myser* Ann kom hem och väckte mig. Vi lagade mat och kollade på Charlies Änglar som middagsunderhållning. Efter en snabb dusch drog jag på mig mina Rubber Duck-Snowjoggers och drog till Roslagstull och Svante. Vi åt chips och spelade WoW resten av kvällen. Mycket trevligt! ;)

Söndag:
Mysmorgon. Jag höll kvar en otålig Svante i sängen tills jag hade vaknat ordentligt och kände för att gå upp och WoW:a lite till :P (Min rogue Kaenan är uppe på level 22 nu!) Ca 12 drog jag och världens snyggaste, smartaste, roligaste, omtänksammaste, varmaste, (Ja ni fattar att jag menar Svante) till Bagarmossen för att hälsa på Anton, Linda och lilla Alvin (som deras söta lilla pyre fått heta) på Öppet Hus. Det var väldigt mycket släkt och vänner där och en hel del småbarn (aaargh! Varför är det söta barn överallt!!!???). På tunnelbanan tillbaka somnade vi båda två. En middag från grillen med lite South Park mellan tuggorna kändes lättande. Jag har lyssnat flera gånger på Magnus Ugglas "Pärlor för svin". Grym låt! Svante visade även en helt stört cool video. *länkad nedan* Nu sitter vi här vid varsin dator, kliar varandra lite på ryggen mellan varven och dricker mjölk. Är det inte livet, så säg? ;)

Musiktips (kanske mest till Galningarna)

Den underbara (och inte alls nya) gruppen Alice in Videoland har en hel del godbitar som spelas ofta i min mp3.
Radiosong
Falling
Ladykiller
Det finns fler, men kolla upp dessa :P Sweet I say!

*längtar så himla mycket till vår fredag med underhållning*

Olika expertisområden

Mina två nuvarande kurser är väldigt varierande i "rolighetsgrad". Det är jobbigt, tråkigt och svårt med Kemisk teknologi, men El-, mät- och reglerteknik är typ roligast ever! Sorgligt nog är jag typ den enda som tycker det senare. Jag gillar föreläsningarna och på labbarna jobbar jag med Johanna = hysteriskt kul.
På lunchen kommer Johanna med ett önskemål:
"Jill, du kan vara min el-whore."
Jocke svarar:
"Jill, kan inte du vara allas el-whore?"

Jo men visst. Jag kan vara er el-hora! ;)

En räddande ängel

Jag vet inte hur jag någonsin klarade mig utan Svante. Denna klippa i vardagen som hjälpt mig så otroligt mycket genom så många svåra stunder. Jag faller, han fångar. Det är den tryggaste känslan jag någonsin haft. Alla hans kramar värmer mer än all energi från solen. Redan nu sitter jag och fäller lyckotårar. Självklart kan jag inte klara mig utan de fantastiska vänner jag har heller, men just nu vill jag bara ta lugna, djupa andetag och befinna mig i hans famn. Det är verkligen så "corny" som den fåniga raggningsrepliken "Simma kan jag, men i dina ögon drunknar jag".
Jag önskar att sekunder vore minuter och att minuter vore timmar varenda gång vi ses. Att få krypa ihop tätt intill honom gör mig lugn i själen. Jag andas in doften av hans hud och glömmer alla problem i världen. Det finns inget finare än kärlek. Jag har aldrig älskat någon så mycket i hela mitt liv, som jag älskar honom.

Livet är inte lätt alla gånger, men med en pojkvän som honom kan jag klara allt.

Att längta tillbaka, men ändå inte

Tiden går så ruskigt fort. Just nu hinner jag inte med någonting annat än KTH känns det som. Jag är med i valberedningen, jag har blivit nominerad till MD (av årets MD, happy times!), jag är med i KK, jag umgås fortfarande med gänget från KOMPIS -07 och jag har en hel hög med skojiga klasskompisar som jag träffar då och då på fritiden. Plus allt detta har jag ju fakiskt skolarbete. E-he. *gör ett klassiskt Carro-ljud*

Vad hände med att bara hänga med i svängarna? Hur kom det sig att man helt plötsligt inte har tid för folk? När slutade man med två timmars telefonsamtal? Och hur FAN kan det samlas så mycket skräp och junk på skrivbordet!? Att sitta och sjunga vid datorn var en del av vardagen. Jag minns en tid då inget kändes så väldigt svårt.

Någon gång dök ett jobberbjudande upp. Vad jag trodde skulle bli min framtid ströks från listan och nya planer smiddes. En rad slumpmässiga händelser ledde mig till den plats jag befinner mig på idag. Jag skulle antagligen inte byta bort min situation för allt i världen. Det handlar om att hitta tid. Det handlar om att ta hand om sig själv. Det handlar om att uppskatta det man har.

Det händer alla... or so they say

Först tror man inte att det är sant. Jag menar, något sådant kan väl inte hända mig?
Det tar några sekunder i förnekelse innan man faktiskt inser hur illa det verkligen är. Fortfarande söker man efter hopp eller något liknande, men utan någon vidare framgång.

Jaha. Så kom den stunden då man förstår.
Min första underkända tenta. Kemiteknik - Kemisk Apparatteknik.
En svart dag i skolboken.

Humor importerad från Marcus blogg

DITT RIKTIGA NAMN
Jill Mattsson - Svante Hedström

DITT GANGSTA-NAMN (första 3 bokstäverna från ditt första namn+izzle)
Jilizzle - Svaizzle

DITT DETEKTIVNAMN (favorit-maträtt och djur)
Sushikatten - Ärtsoppspandan

DITT SÅPOPERA-NAMN (mellannamnet och favorit-tv program)
Martina House - Kristoffer Tornado

DITT STAR WARS-NAMN (de första tre bokstäverna från ditt efternamn och två första bokstäverna från ditt förnamn)
Matji - Hedsv

DITT HJÄLTENAMN (favoritfärg och favoritdryck)
Blåvin - Blåmjölk

DITT ARABNAMN (två första bokstäverna i ditt första namn, tre sista bokstäverna i ditt mellannamn och de fyra första bokstäverna i ditt efternamn)
Jiinamatt - Svferheds

DITT SPÖKNAMN (svarta och namnet på ditt/dina husdjur)
Svarta Harry / Svarta Rune - Svarta Svine

DITT FÖRSVARSNAMN (din pappas mellannamn)
Mats - Ingemar

07/11/11 - 1 år!

Förlåt för övrigt

Jag vet att mina blogginlägg på sista tiden har tenderat att bli väldigt långa, detaljerade och uttömmande. Är det jobbigt att läsa så kan jag inte klandra er för det. Problemet är att när jag väl bloggar (vilket inte är allt för ofta längre) så har jag så mycket i huvudet att allt kommer på en gång.

Hoppas bara att ni inte tröttnar på mig! ;)
//J

Ibland behöver alla en gubbe på bussen

Jag är trött. Verkligen jättetrött. Skolan tar kol på mig (och vore det inte för tröttheten skulle jag ha garvat åt att jag, som kemistuderande, använde just ett grundämne i den meningen). Hygien. Vem har tid med sånt? Mat. Vaddå måste man ha det? Liv. Vad sa du?

När jag sätter mig på bussen hem har jag inget annat val än att plugga. Kol(höhö)svart ute. Endast läslamporna ovanför mig är tända. Efter en stunds läsande blir jag trött och funderar på att lägga ifrån mig mina papper. Strax innan Brottby sitter jag fortfarande och kämpar med den engelska kemitexten om kopparkloridlösningar. Huvudet knycker och jag slocknar strax.
Vid Söderhall vaknar jag till liv, men ser inte mina pappar i knäet. Jag sneglar mot den äldre mannen vid min sida och ser att han håller i dem.

- Nej men oj! Har jag somnat ifrån mina papper!? utbrister jag. Mannen svarar snällt och ler mycket. Han berättar att han har arbetat med kemi i sitt liv och varit anställd hos en firma som tillverkade klorgas för blekning. Jag berättar om min studiesituation och att jag just nu jobbar med ett projektarbete i kemisk teknologi, där jag inte har fått välja varken uppgift eller medarbetare.
Mannen och jag pratar om folks olikheter och arbetssätt i några minuter och sedan talar han om att han för några dagar sedan fått ett mycket trevligt mail. Det handlade om att människor antingen har positiva eller negativa grundtankar och han hade uppskattat det väldigt mycket. Han undrar om jag har någon mailadress, så han kan skicka mailet till mig och jag ger den till honom. Den äldre herren stiger av vid Rö och önskar mig en trevlig kväll.
Jag sitter med ett leende på läpparna fram till Rimbo och förundras över hur uppiggande det kan vara att prata med en total främling. Mina bekymmer om skolan är som bortblåsta och jag är mycket hoppfull inför mitt projektarbete. Tack vare en mycket vänligt sinnad gubbe på bussen.

00:08

Klockan har passerat midnatt och vid Karlavägen 63 kliver fyra ganska godisstinna KTH-tjejer ut i natten. Jag, Hanna, Jenny och Monika har haft "KOMPIS-tjejkväll" med och hos Filippa. Efter en massa tacos och vansinnigt mycket godis har tröttheten tagit överhanden och vi avslutade vad som varit en synnerligen trevlig tillställning för att ta oss hemåt.
Hemåt i mitt fall innebar Roslagstullsbacken 5, där jag planerat att spendera helgen på egen hand eftersom Svante fortfarande ligger på Akademiska i Uppsala. Självklart kan man ta sig till hans korridorsrum genom att ta tunnelbanan till Tekniska Högskolan och gå en nattlig promenad på ca 10 minuter till Roslagstull, men det fallet innebär kyla och orolighet. Vem vet vilka konstiga typer som rör sig kring Valhallavägen en fredagsnatt? Att ta sig så nära målet som möjligt är både praktiskt och lugnande.
Ett experiment tidigare samma dag hade gett mig insikten att buss 44 stannar mycket lämpligt i AlbaNova-takterna och därmed även min slutdestination för natten. Precis utanför Karlavägen 63 finns en busshållplats där jag råkar se att linje 44 faktiskt tillåter ombordstigning. Lyckligtvis konstaterade jag att en buss skulle dyka upp om inte mindre än 7 minuter.
Jag och de tre tjejerna trodde först att det regnade. När vi tittade upp kunde vi konstatera att så var inte fallet. Ett ack så välbekant fenomen gick att urskilja i ljuset från gatlyktorna.
Det snöade.

Planering i den hektiska vardagen

Det är ganska skönt att vara en relativt organiserad person. Jag har liksom ett sinne för planering, även om det kanske krävs en stund för mig att pussla ihop alla bitar av veckan. Det senaste året har inneburit en hel del tänkande för min del, inte minst med tanke på alternerandet av sovplatser. Många gånger har jag tagit mig ett tiotal minuter på kvällen för att sortera de kommande dagarnas händelser i huvudet och begrundat vad jag kommer att behöva ha med mig i bagaget följande morgon. Sover jag en natt i Stockholm måste jag både ha kläder, mat och skolutrustning för minst två dagar; både för dagen som inleds i Rimbo och för nästföljande dag. Ibland skall festkläder packas ned och andra gånger får man inte glömma badkläder.

Imorgon skall jag åka till Uppsala för att hälsa på Svante på Akademiska. Vad gäller?
Planering: Köpa tågbiljett från Stockholm till Uppsala, undersök hemresealternativ, fundera vad som ska ätas till middag, frigör utrymme i skoldagens ryggsäck för att slippa bära tungt och länge, ta med de saker Svante vill ha från sin lägenhet, m.m.

För att spara tid och energi passade jag på att gå till Roslagstull på lunchen idag för att hämta mobil- och mp3-laddare samt den trådlösa musen. Alternativet var att gå dit efter skolan (16:00), men den förra valmöjligheten besparade mig en senare hemresa. I syfte att unvika stresskänslor efter morgondagens laboration då jag ska ta mig till centralen, hämta ut biljetten och sedan åka till Uppsala gjorde jag det smarta draget att hämta ut biljetten idag. På så vis behöver jag bara ta mig till centralen imorgon och leta upp vilket spår tåget går från.

En stunds tänkande och planering löser många, annars så tidskrävande, problem som kan uppstå om man bara rusar in i allt man har tagit sig för att göra.

Operation Rygg - Success!

Efter att ha genomlidit en dag som kändes som en enda lång plåga på 15 timmar kom samtalet jag längtat mig tårögd efter: Allt hade gått bra med Svantes ryggoperation #2. Det var raringen själv som ringde och, med raspig stämma, meddelade att han var okej.

Nu andas jag ut och går till sängen för att sova. Puss på dig min älskade! =D

Jamenvisst-tacksåmycket. Bajs.

Ville bara skicka en känga i baken till er hemska (läs egentligen: "älskade") minderåriga (nästan iaf) som har HÖSTLOV. Era äckel. Jag behöver det. NI får det.

Skämt åsido. Ni behöver visst lovet, men jag skojar inte om att jag också behöver ledighet. Det är ingen dans på rosor att högskoleplugga och när man vet att man ska dra igång med två ap-svåra kurser PLUS att jobbet behöver och vill ha en... då är det inte lätt att vara motiverad! :P

Ta hand om ert lov. Tänk på mig ibland. Jag kommer att behöva det.

Lillgrodan - The cutest ever

Skånehelg som sagt. Vilken underbar helg! :)

Jag kommer därifrån full av ny energi från Österlen, men framförallt boostad av det nya livet hos Svantes brorson "Pyret". Sötare liten pryl får man leta länge efter. Vi tillbringade en halv dag hos Anton och Linda i Halmstad (höhö Jenny! :D) med att hålla, gosa, lukta och pussa den söta lilla grabben.

Kommer inte helgen snart?

Kemiteknikstentan på 6 timmar igår gick skitdåligt. Kändes det som. Jag vet vad ni tänker: "Oroa dig inte Jill, du klarar det ändå!", menseriöstkomigen. Den här gången gick det verkligen illa. Låt mig bevisa det: Jag kunde inte klämma fram ett enda svar på problemdelen av tentan. Inte ett enda svar!? Förstår ni? Jag är värdelös! Jag har antagligen inte fått in något alls i skallen inför tentan. Det kan mycket väl bli min första omtenta. Kul.
På fredag har jag en tenta till. 3 timmars.

Helgen kommer att spenderas i Skåne för att hälsa på Svantes 1 vecka gamla brorson! Det ser jag verkligen fram emot. Att komma bort från hela skiten och får njuta av en okomplicerad helg.

OBS!

Jag vill bara uppmärksamma er på att Foo Fighters nya album "Echoes, Silence, Patience & Grace" är helt fucking-jävla-ap-amazing! Det är kärlek i vartenda ord.

Mitt nya motto

"Om du tvekar: Kramas!"

(Tack älskling!)

Jill som bartender

Hoho! Just när man trodde att saker skulle hålla sig lugna för några månader/veckor/dagar/whatever, så får jag för mig att gå med i Kemis Klubbmästeri!!!
KK (som de så vackert kallas) anordnar torsdagspubar och ett antal fester om året. Jag gick officiellt med i onsdags och redan samma dag blev jag satt i arbete: Åka till Odenplan för att handla mat åt 40 personer med den snåla budgeten 500kr! Lite Jesus-varning där va!? ;) Nachochips, köttfärs, salsasås, krossade tomater, ost, majs, sallad och tomater. TILL 40 PERS!
Jag vette sjutton hur det gick till, men vi lyckades få med allt även om jag förvirrade ett par butiksbiträden på ICA... Maten på gårdagens pub blev väldigt lyckad och att stå i baren var jätteroligt!

Ha det gott allihop! Puss!

Bill och Bull

Vad vore livet utan en hel hög goda skratt om dagen? ;)
Johanna i min klass gör varje dag till en fest. Inte nog med att vi avslutar varandras meningar, vi behöver inte ens uttala de saker som vi tänker på många gånger. Man behöver sådant om man ska kunna traggla sig igenom alla sina KTH-timmar.

Men till er som jag inte hinner träffa så ofta:
Carro - Kan vi inte göra den där kakan snart? =)
Marcus - Var är alla popcorn?
Maja - Jag har redan fixat din julklapp!!
Todi - Ska vi inte parta lite snart? ;)
Jenny - Dags att damma av Lara eller Duke, tycker jag!
Pontus - Let's get to business! Star Wars-kväll inom kort!
Alla ni andra - Fortsätt att höra av er då och då. Jag kanske är jävligt disträ, men jag är inte alltid uppbokad! ;)

Definitionen på att inte ha ett liv

Jag lägger upp en (märkbart fin) bild på mig och Svante på bloggen. Jag skriver dagen efter ett inlägg om att jag har njutit av en fin höstdag, lite poetiskt så där.

Någon JÄVLA IDIOT har så mycket tid över så han/hon orkar kommentera dessa två inlägg med ord som "fan vilken skabbig bild, usch" och "har du inget liv eller". Det förekom också ett flertal helt osmakliga kommentarer, som var helt tagna ur luften.
???
Jag har nu tagit bort både kommentarerna och möjligheten för anonyma läsare att kommentera min blogg, där det senare av de två är väldigt tråkigt att behöva göra. Jag vet nämligen att det ibland är mindre tidskrävande att skriva en "anonym", men undertecknad kommentar för mina vänner.

Skulle någon jag känner ha skrivit de här kommentarerna som ett skämt (vilket jag starkt betvivlar) kommer jag att säga upp kontakten med den personen. Är det någon jag inte känner blir situationen allt mer tragisk. Att klanka ned på en okänd tjejs tankar och stoltheter är bara JÄVLA DÅLIG KARMA (och jag skiter fullständigt i vilken religion personen tillhör, men ni fattar vinken).

En rad ur Sahara Hotnights "Visit to Vienna" får avsluta min förargade känsla.

We pity you loves leftovers
And look down on those who can't stay true.
We are safe but we can't stop wondering
If this is it, then who's fooling who?

It's a beautiful day

Strålande sol. Jag rör mig långsamt framåt på väg mot Roslagstull. Trädkronorna är vackert höstfärgade och lugn feelgood-musik spelas i mina hörlurar. Hur kan man inte vara lycklig en dag som denna? Jag lyfter blicken mot trädtopparna och njuter av den fulländade och komplexa värld vi lever i. Luften är både kall och varm på samma gång, för samtidigt som den svalkar mina lungor så träffas jag av ljumma vindar. Ingen kan störa mig just nu. Inga problem existerar.
Det är sådana stunder som får mig att älska livet och allt vad det innebär. Det både smärtar och gläder mig att jag inte känner så jämt. En äkta känsla av lycka är ett optimalt tillstånd, men samtidigt uppskattar jag de lyckorus som sköljer över mig så mycket mer, när de väl dyker upp, om de är lite mer sällsynta.
Insikten är fantastisk. Världen är vacker.

Me and him

Jag och Svante på Sjöslaget. Båten vi åkte med var Silja Festival. Vilken resa! ;)

God morgon

Det finns ingen säng som jag älskar så mycket som Svantes. Den har perfekt temperatur när man vaknar. Att världens bästa kille vaknar vid min sida kan betraktas som en fantastisk bonus. Då vill man egentligen inte kliva upp på hela dagen...

What's going on?

Ibland tappar man stinget. Just idag känns det faktiskt så. Jag gav blod vid 10-tiden (Duktig, duktig Jill) och sitter nu i skolans datasal och tänkte plugga lite matte eller kemiteknik. Men jag känner inte för det! Jag lade mig vid 2 inatt. Kunde inte somna, så det blev midnight-tv för min del. Lite Jordan och därefter På spaning i New York.
På bussen in till skolan träffade jag Carro! *happy times* =D Trevligt att få jiddra om allt möjligt så där på morgonkvisten.
Det vore trevligt om Johanna kunde dyka upp med mitt matteblock nu, för mitt pluggande kommer att bli så mycket lättare då.

Det är sådana här dagar som man borde krypa ner i ett varmt skumbad.

Mediel congratulates Anderias

Svantes gäng har fått ner Lady Vashj. Det är ganska otroligt tok-grymt! Så här såg de ut efteråt ;)

Dagen efter en massa öl

Ölmässan igår. Oj, oj, oj. Tänk att det kan vara så gott och roligt att dricka öl! Jocke ansåg sig ha kommit till Paradiset. Själv nöjde jag mig med insikten att jag faktiskt verkligen uppskattar god öl. Bilder kommer! :D

"Bär in mer öl!"

Ikväll ska jag gå på Öl- och Whiskymässan i Nacka. Sällskaper för kvällen blir min far, Todi, Micke, Anna, Peter och klasskompisen Jocke. Det ska bli väldigt spännande och jag är verkligen sugen på öl.
Igår var Svantes pappa på besök i Stockholm, så för första gången hann jag träffa honom i längre än 3 minuter. Vi åt jättegod mat vid Slussen och sedan gick jag och Svante på Spexfest.
Den här veckan har för övrigt varit cp-stressig. Jag nästan skrattade av lycka när jag fick sova ut ordentligt imorse. För tillfället sitter jag vid Svantes dator och har nyligen ätit lunch/middag. Det blev makaroner med ost och fiskbiffar. =P Yummi! Älsklingen själv är så duktig så han är på skolan och pluggar med David. Knasbollar, men sen går de ju civilingenjörsutbildningen också.

Åh, jag är bara på så stört bra humör! =D
Mys-morgon och "goodies" (höhö, kaffe-kolor från Lagerhaus). Ute är det halvtaskigt väder, men solen skiner inom mig.

Ibland blir man bara så himla glad

Facebook. Denna vardagsdrog.
Man kollar en väldans massa roliga bilder och får sjukt många störiga application-invites. I det stora hela en schysst plattform där man kan ha koll på nästan alla gamla, långväga vänner/ovänner på en och samma gång.
Då och då blir man dock väldigt överraskad. En del människor kommer man ju bra överens med om man tvingas att arbeta ihop. Endast ett fåtal av dessa kommer man väldigt nära och även om man gör det kan jag inte låta bli att inbilla mig att det bara beror på det intensiva liv man lever under en viss period (typ mottagningen -07). Jag hade jätteroligt med alla. Jag hade svinigt kul ihop med 3 tjejer och 1 kille. Jag nämner inga namn, men... Jenny, Hanna, Monika, Phil! ;)
Misstaget jag (uppenbarligen) gjorde var att tro att det endast skulle gälla under mottagningsperioden.

Jag har bara så svårt att ta till mig det faktum att folk faktiskt kanske vill umgås med mig. För deras egen vinning. Att de ärligt talat får ut något av det. Att de gillar mig.
Vad har jag som är jämförbart med alla vänner de här härliga typerna redan har? Jag känner mig fortfarande som den lilla blyga tjejen som bara är till besvär och som ingen egentligen vill vara med.

Nu sätter sig Phil bredvid mig på lunchen, pratar och skrattar åt allt möjligt. Monika stannar upp för att berätta om sin knasiga dag och även lyssna på vad jag berättar om skolan. Jenny kramar mig länge och tycker att vi borde ta en fika eller hitta på något annat skoj snart. Hanna skriver till mig på Facebook och berättar att hon saknar mig och vill (även hon) fika med just mig och Jenny.

... Jag? ...Med mig?
Det är svårt att ta in att jag inte är oönskad. Att folk faktiskt verkar kunna tycka om mig. På riktigt.

WoW-success!

Yes!
Nu har Mediel kommit upp till level 40 och har 103 guld i kassan! ;)
Dags att skaffa mitt första mount! =)

Allt en tjej behöver

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag är arg.
Jag är knasig.
Jag är eftertänksam.
Jag är vuxen.
Jag är barnslig.
Jag är ensam.
Jag är sexig.
Jag är smart.

Jeez. Pink funkar verkligen för alla sinnesstämningar!

The cutest

Rune och Harry har hittat hem.

Man kan inte låta bli att älska dem! ;)

Saker man hittar på Facebook

Bitch, bitch.

Hej. Det är jag igen. Jag stannade inte för att vara snäll, men jag kommer att låta dig tro det. Du tror att jag inte kan se bakom all din skit. Alla dina ord är ett program för att vinna över folk på din sida. Du vet att det du säger är "rätt" sak att säga. Folk brukar göra sådant. Du missade bara en väldigt viktig del i det hela: Folk säger "rätt" saker och menar dem.
Förtroende. First we try, then we trust. Jo, visst är det så, men när du vände allt mot mig med din jävla backstabbing-attityd fattade jag väldigt snart vad som var rätt och fel.
Alkohol har förstört många liv. Du ligger kanske inte så bra till på den fronten. Fortsätt tro att du är sådär snygg, smart, rolig och populär. Förr eller senare kommer sanningen fram.

Jag ser rakt igenom folk som dig.

Vissa saker ändras aldrig

Jag är ledsen WoW-folket. Jag är inte en no-lifer.
Jag är ledsen KTH-folket. Jag har vänner sedan tidigare.
Mina planer inkluderar ofta er, men inte ikväll.

I have a crazy party that I must attend to! ;)

En hemsk dag slutade bra trots allt

Dagens blogg vill jag tillägna personer som verkligen hjälpte mig idag när allt kändes skit och jag egentligen ville springa iväg och gömma mig.

1. Johanna - En värmande hand och en chokladbit i närheten
2. Max - En tröstande famn som säger "Screw them all. Ta inte åt dig."
3. Svante - En puss på halsen med en lycklig suck. Lugn igen.

The computor and the bed

Looking around
260 square foot. Not a single square inch has got the right vibe
Piles and piles of the stuff that's never being sorted out
But sort yourself out every once in a while
Figure out what it is that you really need

The stuff has lost its purpose. And yet we keep it
An old and empty can of Jelly Beans, aged 3 year old shower gels
A pair of earrings that you never wore
An unopened tea set. Just for keeps

Saving for the day that might come soon
The question remains:
How soon is now?

En riktigt mysig onsdag

Vaknar bredvid min älskling ca klockan 9 och äter fil med flingor till frukost. Ute är det jättefint väder. Det är svalt i luften, men solen har bestämt sig för att skina och värma så gott det går.
Den första och enda föreläsningen för dagen var väldigt intressant. Det gladde mig att jag faktiskt orkade lyssna och ta till mig informationen, trots att gårdagens strapatser medförde en viss brist på sovtimmar. Vi åt lunch vid 12 och därefter var jag fri för dagen. Jag hann gå tillbaka till Roslagstull för att spendera lite tid med WoW. Mediel tog sig upp till level 36 och bytte upp sin cloak till denna.
Klockan tickade vidare och strax innan 15 väntade jag på Svante utanför hans föreläsningssal på KTH-området. Vi gick och simmade tillsammans, med ett mycket nöjsamt resultat. Ett årskort på GIH-badet åt oss var kommer definitivt att införskaffas. Jag blev bjuden på middag och tog bussen till Rimbo vid 18. Snart blir det läggdags. Det är en riktigt mysig torsdag imorgon.

Pubrunda

Nu har jag äntligen landat i det lugna Roslagstullsrummet. Vid 17 drog nØllepubrundan igång och jag röjde med KOMPIS och självklart också nØllan på KTHs sektionspubar!
Som alltid efter en kväll/natt med ett visst alkoholintag måste man ju ha fyllekäk. Jag har som standard French hot dog med enbart vitlöksdressing. Det är allt jag behöver efter en utekväll.

Framme vid Roslagstullsgrillen beställer jag min vurre. Någon ska ha stryk. French-brödet var slut! Okej, jag är inte den som är den, men det viktigaste är en grillad korv med vitlöksdressing. Brödet kan jag leva utan, så istället tog jag en vanlig grillad med bröd MED vitlöksdressing!

Dagens i-landsproblem avklarat!

Dags att ställa om sig

Imorgon drar plugget igång igen. Skumt. Efter en fullspäckad sommar ska man börja "bevisa" saker (för både sig själv och andra) igen. Jag skriver in schemat i min lilla kalender på skrivbordet och tänker "K-ing for life!". Åtminstone en dag i veckan är jag fri från föreläsningar. Oftast måndagar. SCORE! Okej, vecka 39 är nästan helt och hållet en 9-16-vecka. Not so bad, eh? ;) Hösten ser schysst ut, helt enkelt.

Harry och Rune: 4 dagar!