Why wear make-up?

Ett öga sminkat, ett utan smink

Mission accomplished

Japp, då sitter man och lyssnar på "Mannen med gitarr". Så svårt var det ju inte! :D

Today's must-have:

För ett par veckor sen hörde jag en typisk Gessle-låt på radion. "Mannen med gitarr" hette den.

"Spela nåt som jag förstår

Varma läppar, mjuka lår"

Kan det bli mer Gessle än så där? Pervo-pop light när den är som bäst.

Efterforskningarna för att hitta denna låt inleddes nyss. Till min besvikelse var det inte någon ny singel, utan en demo från 2002. Det verkar även som om den var en B-sida till "Tycker om när du tar på mig"-singeln. Problemet är att jag köper inte enstaka singlar, utan går loss på skivan direkt och går miste om en hel del B-sidor.

Den här "Mannen med gitarr" satte sig direkt i huvudet och jag måste få tag på den!!! Jag skämtar inte. Det handlar om min överlevnad.

Ska man vara förvånad?

Avdelningen:
Saker som Storasystern köper i syfte att ge mig (som födelsedagspresent), men i slutändan behåller för sig själv.

Dagens investering

Lite dötid innan badhuset öppnar kombinerat med en rabattcheck på 50kr från H&M är en farlig kombination. Det är klart, en check på 500kr hade varit livshotande farligt! ;D

Jag lämnade butiken med Maxfactors nya monster-mascara "Masterpiece", vars ordinarie pris ligger på 139kr. (En mascara ska enligt min mening gå på ca 80kr och allt under den summan är antingen en dålig mascara, eller ett fynd.) Nu var den nedsatt till 119kr och med min rabatt blev slutpriset 69kr!
TJOHO! :D

HattHenkan och PartyPeter

ROFLMAO / TTKASF

http://www.e-messenger.net/lingo.php

Ja, jag är verkligen road! :D

Sorry

Jag ber om ursäkt, men efter den här middagsupplevelsen har jag konstaterat fakta. Även om det började som ett skämt i skolmatsalen, har det nu bekräftats:

Potatismos ÄR som klister!

Tiden står still

Jag tittar ner i boken jag ska ta information ur för mitt psykologiarbete, men får inget gjort.
Jag kan inte inse att jag ska gå upp 7:20 imorgon bitti för att åka till skolan.
Jag suckar djupt och knappar lite på mobilen.
Jag stoppar det näsblod jag fått på grund av förkylningen.

Jag har fastnat i tiden och vet inte hur jag ska ta mig vidare.
Tiden behöver inte gå fortare än så här. Alla stunder då jag vet exakt varför jag vill leva känns så här. Då jag vaknar och ser in i de ögon som förtrollar mig är allt som det ska vara.

Hundra halstabletter senare

Då ska vi se... idag var det torsdag, ja. Jag tappar kollen totalt när det är lov.
Sammanfattningsvis kan läget beskrivas med ett ord: Sjukt.
För det första så ÄR jag faktiskt sjuk. Något är fel med halsen. *host host*
Sjuk grej nummer två är att jag, sedan några dagar tillbaka, inte är singel längre! :D *suckar drömmande*

Idag visade Ann mig en sak hon skrivit om mig:

Min knasiga storasyster, du betyder allt.

Du får mig att le när jag vill lägga mig ner och bara dö.

Ditt skratt är så härligt, och jag blir glad när du är glad.

Du har varit "olyckligt" kär väldigt länge nu, och jag blir så jävla lycklig när jag tänker på att du har fått den du älskar nu.

Du och jag för alltid.

Du har så många bra sidor, du är otroligt smart och klok på alla sätt, och du är otroligt vacker på både insidan och utsidan.

Du är så himlans underbar och jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Du är värd all den kärlek du skulle kunna få.

Kan inte beskriva hur mycket jag tycker om dig.

Lill-grabben & Hååning, Alltid

Påskträd med storasyster

Fredag morgon

Jag har sovit jättekonstigt den senaste tiden. Mardrömmar, svårt att somna, svårt att sova, svårt att vakna. Sammanfattning: illa.
I morse vaknade jag innan klockan åtta och kunde inte somna om. Den första dagen på påsklovet. Jippie. Eller inte. Det jag fick för mig var att ta en promenad: Min Rimbo-runda. Gessle i öronen och en dryg timme senare kom jag hem och fann familjen vid frukostbordet. Surrealistiskt. Men jävligt roligt.

Stick i fingret

Jag och TVÅ andra tjejer infann oss 8:50 i H201. Tre tappra själar förberedde sig för biologilaboration. Vi fick testa oss själva på lite olika saker: Blodgrupper, lungkapacitet, blodtryck i diverse konstiga situationer, m.m.
Jag stod där med en liten ljusgrön plastsak, som kunde ge mig ett hål i mitt vänstra långfinger om jag bara tryckte till mot fingret. Jag kan ju inte skada mig själv? Äh, bullshit. Man får väl offra sig för vetenskapen? ;) Tänkt och gjort.
*stick* Jag vrålade: "SATAN!!", men speciellt ont gjorde det inte. Jag skrek bara för att jag blev så förvånad. Alltså, jag visste ju att det skulle sticka till. Jag är inte dum, men man vet ju aldrig när man trycker precis så hårt att sticket kommer.
Analysen visade att jag har 0-blod. Fast det visste jag ju sedan tidigare, eftersom jag är blodgivare, men man måste ju testa sina egna gränser ibland! :D

Dagens punchpralin (igen)...

...är återigen Emma Widnersson! Motiveringen lyder:
För ännu ett beundransvärt åstadkommande då hon, trots vacklande psyke och med stor nervositet, tog körkort!

(Dagens punchpralin delas ut av den enväldiga domaren Jill och beslutet kan inte omprövas eller ifrågasättas. Priset går till en person som gjort en imponerande prestation under dagen.)

I underhållande syfte

Ibland säger jag saker som får mig att framstå som dum. Riktigt dum. Grejen är att jag gör det medvetet. Jag vill att folk ska ha roligt! De får gärna ha roligt åt mina s.k. "dum blondin-kommentarer", jag bjuder på det.

Det senaste jag kläckte ur mig var i måndags. Iskolan serverades potatismos med fisk. Ärtor fanns det också. Jag sa:
"Alltså, har ni tänkt på en grej?" Alla tittar frågande på mig.
"Potatismos är som klister." De frågande blickarna ser nu helt oförstående ut.
"Men, alltså..." *viftar lite med moset på gaffeln* "...det sitter ju fast och så." Ingen fattar.
"Och så tuggar man på det så är det såhär..." *smackar lite* "...eller hur?" Mer förvånade blickar.
"Eh... och ärterna sitter ju kvar i det. Ser ni?" Mission accomplished. De tror att jag är helt blåst! De fick sig ett gott skratt och jag kände att jag ännu en gång roat min omgivning.

Önskelistan -06

30 april smäller det! Då var det födelsedag igen, den nittonde i ordningen. Jag har inte tänkt på det så mycket. Det faktum att familjen brukar ge mig presenter, alltså. Det jag däremot HAR tänkt på är fest! Jag funderar på att ha en tjejmiddag för mina barndomsvänner och ett "produktionsmöte" där det förekommer fri fylla. Pappa är garanterat medtänkt i den senare festligheten! Jag hade väl aldrig trott att man kunde frivilligt supa till med en förälder närvarande, men där hade jag fel. Det är väl för att teaterfolket kommer så pass bra överens med honom antar jag.
Hur som haver barnen kär. När det kommer till det där med att önska sig saker, har jag kläckt lite idéer. Pengar, sprit och högtalare till min dator! :D So far, so good.

Icke-fungerande internet

Hemma har internet bestämt sig för att inte fungera, på båda datorerna. Det är inte vårt fel. Felet kommer utifrån. Jag hatar det. Usch och fy. Kräks och spy.
Bortsett från det är allt rätt okej. Jag längtar till påsklovet, för nu är jag trött på skolan. Vi fick den individuella studieplanen av SYV idag. Happy happy! :D Det såg riktigt bra ut. Jag kommer med största säkerhet in på den utbildning jag vill: kemistlinjen på Stockholms universitet.

Puss o kram, skumbanan.

Pausfåglar

Några skådespelare

Produktionsgruppen ;)

Payback time darlings! =D

Nu är teaterveckan slut. Igår var jag med dem hela dagen.
Jag har aldrig känt mig så uppskattad, omtyckt och respekterad i någon grupp så som jag känner mig i den här ensemblen. Jag är någon för dessa teaterungdomar. Det trodde jag inte förut. De sa att de saknade mig, men jag tänkte att de bara sa då för att de märkte att jag var där i måndags.

Jag höll ett tal för dem innan deras sista föreställning. Det handlade om min kärlek till dem, hur mycket teatern betyder för mig och att jag aldrig kommer att lämna dem.
Syftet var att ge dem en liten "kick". Jag ville att de skulle tänka: "Okej! Vi klarar det här! Jill tror på oss!". Jag ville att de skulle ta åt sig. Vad jag inte räknat med var att de skulle börja gråta. Floder. Allihopa! Jenny snyftade när jag pratade, Marcus grät så han skakade där han satt i Annas knä, tuffa Erica fällde en tår, o.s.v. Jag kan säga liknande saker om dem alla. Henkan kom emot mig, torkade sig under ögat och sa: "Jill. Jag hatar dig." Jag kramade honom och svarade med ett leende: "Vet du, det tror inte jag att du gör." Kommentaren jag fick då var: "Nej, hur fan skulle jag kunna göra det?" ;)
När alla väntade på att få krama mig sa jag vi var kvitt. Jag hade ju gråtit så mycket i måndags, så nu var det deras tur.

Okej, alla grät och kramade om mig. Visst, jag kanske har talets gåva. Men, de känner PRECIS som jag. Marcus höll om mig hårt och sa mellan tårarna: "Jag saknar dig så mycket."

Alla grät. Inte ett öga var torrt. Jag fick fram budskapet. Teaterfolket är min alternativa familj.

Jaaaaaaaa party on!

Tjoho! Peter, Henkan, Malin, Anna, pappa, Gunilla och Jerry! Produktionsgruppen fyllnar till! :D Teatern fortsätter. I love it. Fucking hell.

Roxette - Dangerous

"Due to the exceptional weakness in this song - play loud"

RUT

Jag vill rymma iväg till teatern. Hela min skapelse skriker. De har stått på scenen idag. Jag var inte där. Eller jo, det var jag. Själsligt. Jag må ha hoppat av produktionen, men jag lämnade dem aldrig. Jag tror inte att någon förstår mig när jag pratar om teaterveckorna jag varit med om. Den enorma verklighetsflykt det innebär att få gå in i en annan sinnesstämning i en veckas tid. Skolan existerar inte, de normala fritidsaktiviteterna skuffas åt sidan och alla vänner får vänta. Gruppen är ens alternativa familj och matpauserna är till för "showandet" som jag och Suz specialiserat oss på. Vi fick lämna över titeln som regerande pausfåglar i år, då vi båda hoppade av. Marcus och Theres klarar av uppgiften. De skådespelande ungdomarna klarar av att axla ansvaret, utan tvivel.

Men jag vill vara med...

Ge mig mat

Här sitter jag fortfarande. Jag har hunnit med två mindre tupplurar och har börjat bli hungrig. Pappa ska jobba lite till innan det blir krubb. Vi har dålig fantasi så det blir Donken. Det ska faktiskt bli gott, som allt är när man är hungrig.

Orka jobba.

Tråkigt. Trååååkigt. Oinspirerat. Långrandigt. Trist. Enformigt. Torrt. Händelsefattigt. Tradigt. Ointressant. Tjatigt. Långtråkigt. Men att hitta på en jävla massa synonymer visade sig vara kul! :D

Tisdag

Det är tåkigt väder ute. Jag sitter på pappas jobb och läser om borderline. Det är en typ av personlighetsstörning. Klockan är snart 15 och jag ska vara kvar i Norrtälje för att gå på ett möte vid 19. Vad annars är nytt då? Jag vaknade vad 2:30 i natt och kom på vad jag ville säga till teateraporna i RUT. Jag skrev ner tankarna och somnade om. Jag fyller år om en månad och två dagar. Jag har inte skrivit någon önskelista, för jag vet inte vad jag behöver. Det blir väl pengar i bästa fall. Nu ska jag läsa vidare, men jag är trött. Later! :D

Rörd till tårar

För en tid sedan hoppade jag av min teatergrupp som jag varit med i sedan åttan. Det var rätt beslut, ingen tvekan om det. I lördags erbjöd jag mig att hjälpa till med scenografibygge och fick en skum känsla i magen. Jag skulle inte få stå på scenen i år!?

Idag smög jag dit för att se deras generalrepetition. Först attackerades jag av en hop ungdomar som kastade sig runt halsen på mig och var glada att se mig. Jag satte mig längst bak för att titta på akt 1. Det dröjde ca 2 minuter innan kinderna var fuktiga av tårar. Tove inledde med "You are my only soulmate" och så började min historia om niagarafallen.

I pausen kom lilla Marcus fram till mig och gav mig en stor kram. Jessica, Caroline, Jenny och Theres hoppade fram strax därpå.

Akt 2. Varje sång drog fram tårar. Jag har ju hört dem på teststadiet och här stod nu mina teaterapor och framförde dem med glans och känsla. Allt brast totalt när Marcus och Jessica sjöng "Without you". Min absoluta favotitsång i denna produktion, framförd av två av Rimbo Ungdoms Teaterförenings största sångtalanger. Jag grät hejdlöst. Men det var inte slut där. Avslutningssången... OJ! Jag grät ännu mer. Jenny sa efteråt att hon var tvungen att gå av scenen då hon såg mig sitta och snyfta.

Jag ställde mig vid sidan av scenen då regissören, tillika min vän, får syn på mig. Hon undrade om jag ville säga något till gruppen. I ett sådant läge hade jag velat säga tusen intelligenta saker, men fick bara fram något spontana: "Jag har gråtit igenom hela föreställningen. Ni är helt underbara." Många kramar och lyckönskningar senare lämnade jag mitt teaternäste och tuffade hem. På fredag och lördag ska jag se dem på riktigt. Då gäller det. My babies.. De kan allt!

Crucial moments

"Do or die" var alternativen. Jag valde "do". Jag var beredd att offra vad som helst. Det jag behövde offra var rädslan. Rädslan att förlora allt. Jag var tvungen att offra rädslan för att ta chansen att få allt. Klockan tickar, men inte på ett stressande sätt. Jag tar chansen, för jag vet att det är värt det. Just nu är det bara att vänta och se. So until then: Deep breaths.

Jag är fortfarande vaken!

Jag har suttit vid den här datorn sedan 22-snåret. Det är alltså fyra timmar. Fyra timmar som jag suttit med musik i bakgrunden och msn:at. Schysst. Jag skulle egentligen sitta längre, men linserna börjar torka och huvudet säger ifrån. Det har varit en lång dag, men den ska snart få ett slut. Jag kommer se ut som på bilden, haha!

På-begäran-blogg

Malin Mattsson har tråkigt. Det kan man aldrig tro. Hon borde kunna roa sig själv, så rolig som hon är. Nu var det faktiskt en tanke som slog mig. Hon kanske är roligast när andra är i närheten eller vet om hennes närvaro? :P Jag vet inte. Rolig är hon alltid när jag tänker på henne. Min allra bästa storasyster.

Innan sängdags

Vad vill jag göra med mitt liv? Allt verkar utstakat, men nu vill jag ha dramatik. Kan något nytt hända? Jag blir så sällan förvånad längre. Det hinner alltid gå åt helvete precis när jag tror att det ska bli bra. Tjoho.

Ja, men underbart. Nu hör jag Simple Plan - Untitled (How Could This Happen To Me). Tack för den, shuffle.

How could this happen to me?

I've made my mistakes

I've got no where to run

The night goes on

As I'm fading away

I'm sick of this life

I just wanna scream

How could this happen to me?

Skrattfaktor: Hög

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 10 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, vad har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Rimbo!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 20 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Norrtälje kommun!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så häär stor: *visar mellan pekfingrarna ca 30 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Uppland!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så häär stor: *visar mellan pekfingrarna ca 40 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Svealand!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 60 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Sverige!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 80 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Norden!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 1 m* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela Europa!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄR stor: *visar mellan pekfingrarna ca 1,5 m* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela världen!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så HÄÄÄÄÄR stor: *visar så långt armarna räcker* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, VAD har du gjort? Då sa Sixten: Jag har ätit upp allt kål i hela universum!

Hej. Jag har en kompis. Han heter Sixten. Sixten är en daggmask. Sixten är så här stor: *visar mellan pekfingrarna ca 10 cm* En dag sa jag till Sixten: Men Sixten, vad har du gjort? Då sa Sixten: Jag har spytt...

Bara en kram

Emotional rollercoaster. Det sammanfattar min dag. De känslor som dykt upp är: trötthet, glädje, vresighet, nedstämdhet, förtvivlan och ilska. Sen kom den. Kramen. Jag satt och stirrade framför mig vid köksbordet. Det var då min lillasyster gav mig en kram.

Thinking moments

Har ni någonsin känt folk som bara slår er med häpnad, gång på gång? Låt mig få berätta om just en sådan person för er. Jag tänkte prata om Marcus Mützell.

Marcus är född 1992 och är alltså fem år yngre än mig. Han var tidigare en bra vän till min lillasyster, men så är inte fallet idag av anledningar som inte är relevanta. De senaste åren har vi tillhört samma teaterförening och spelat mot varandra i tre pjäser. Vi har alltid kommit bra överens och har alltid haft roligt på teaterövningarna.

Nu har jag hoppat av teatern och träffar bara honom vid ett fåtal tillfällen då vi åker samma buss. Vi följs åt nästan hela vägen hem till mig innan han viker av för att komma hem till sig. Idag var en sådan dag. Vi hade inte setts på väldigt länge på grund av våra olika scheman, men idag åkte vi båda med 15:30-bussen till Rimbo. När vi kommit till vägskälet där vi går åt skilda håll stannade vi och fortsatte att prata.

Till protokollet måste tilläggas att denna sjundeklassare har samma mentalitet som en gymnasieelev. Jag kan föra en dialog med honom på samma villkor som mina vänner som är födda -81 och tidigare!

Vårt samtal rörde vid ämnen som skola, vänskap och teatern. Denne 14-årige pojkvasker slänger upp ett beundransvärt resonemang för sin ålder och jag blev ruskigt imponerad:
Han berättade att han skiljer på vänner och kompisar. Kompisar är de man umgås med på skoltid, eller bara hälsar på och byter ord med. Troligtvis anförtror man sig inte till dem i samma utsträckning som vännerna. Vänner är nämligen de som man träffar privat och har en närmare relation med. Vänner är de man berättar det hemligaste för.

Det är inte utan att man blir fascinerad.

Livet på en räkmacka

Idag var det den första riktiga vårdagen. Jag var så glad över att känna solens värme att jag köpte mig en glass innan bussen skulle gå. Inte vilken glass som helst heller. Jag lyxade till det med en Magnum Strawberry Vision! :P Helt underbart.

Vidare går tankarna till sommaren och det eviga letandet efter jobb. För väldigt många utom mig, vill säga. Folk har bokstavligt talat slängt fram sommarjobb åt mig varje år! :D Sommaren 2004 fick jag jobb genom kommunen på ett äldreboende. I fjol tipsade min vän Malin sin arbetsledare om mig som sommarjobbare på ICA Kryddan. I år visade sig inte vara något undantag för att få jobb utan någon vidare ansträngning.
Jag har sökt till Flygfyren och tänkte ringa till Kryddan i hopp om att scora lite stålar på sommaren. Det är enkelt arbete med rätt hyggligt betalt ändå.
Idag ringde min syrras ex och berättade att det finns ett jobb för mig på Käppala-verket. Hon hade tänkt på mig och mitt intresse för kemi när de sökte efter en ersättare till henne, eftersom hon fått annan anställning. Hon berättade att det är jättebra betalt (ca 18'000 i månaden) och att laborera för att få till de stålarna kan jag med ett äkta leende stå ut med! Jag ringde upp hennes chef och bokade in ett möte nästa fredag.

Kan man ha det bättre!? Jag har sån flax! Det är bara att tacka och ta emot antar jag..

Lite tankar i vardagen

I matsalen säger Linnea:
- Vad ska jag göra med mitt liv?
Cecilia svarar:
- Lev det!

Mycket intelligent. Jag ska göra så. Oj, vad jag ska leva! Jag går mot en ljus framtid och mitt liv kommer att bli bra! Jag har alla förutsättningar som finns för att lyckas med det jag vill.
Ni som inte vill uppfatta mig som narcissistisk/egocentrisk/knäpp/whatever ska inte fortsätta läsa det som följer!

Jag är snygg. Väldigt snygg. Tack till mina föräldrar för de generna! :D Jag är rolig och intelligent. Jag är allmänbildad på de flesta områden och ser världen med en evig optimism. Jag är omtänksam och vänlig. Det bästa med mig är att jag kan lyssna och ge råd eller vägledning då det behövs. Jag tror på mig själv!
(Ja, har du läst det här ändå hoppas jag att du är en så pass god vän till mig så att du tar det på rätt sätt! :D Jag har nämligen pratat om affirmationer på psykologin idag.)

Summering av festen

Okej. Det där var både kul och inte kul. Gårdagens tjejkväll (där två killar även deltog lite längre fram) blev helt flippad. Alla var fulla. Riktigt fulla. Även jag.

Lisa pratade tyska och klippte mitt hår, Malin var hemma-DJ och schlagerdrottning, Sofia skrattade åt alla fyllerister och var fyllechaffis till Lisa, Anna berättade om London och orkade inte le, Emma skrattade och hade Björn Kellman som schlagerfavorit, Henkan var sig själv och var måttligt schlagerintresserad, Peter hade keps och lekte med mobilen.
Jag sprang runt med mobilkameran mellan 22:25 och 23:15. Det blev närmare 30 bilder där motivet är tydligt framträdande.

Ungefär när lördag mötte söndag var det en viss dam som inte mådde toppen. Hon mådde jättedåligt. Helvete att det skulle sitta i så länge då! Jag har just börjat bli människa igen och har för första gången i mitt liv haft en ordentlig baksmälla.

Fylleblogg #2

Ja nu var ordet fylleblogg helt ok. Jag har aldrig varit så full i hela mitt liv. Tack och godnatt. Ursäkter kommer imorrn. bye bye. Puss till alla jag älskar!

Alltså kom igen!

Ja men vad är mina problem egentligen? Jag har det inte jobbigt om man tänker efter. Jag har det bra. *trallar på någon konstig låt som ingen har hört iaf* Haha, nu blev det fel. Spelar roll. Världen går inte under imorrn! Oj, shit tänk om den gör det bara för att jag sa det? Jag tar tillbaka! Jag vet inte när världen planerat att försvinna, men jag ska ingenstans än på ett tag. Jooooo vänta, jag går nog härifrån strax, för jag orkar inte med mitt jobbiga projektarbete! Jag skjuter upp det lite till! Hihi jag kan nog gå och lägga mig om jag har lust. Kanske. Jag kan om jag vill. Får tänka på saken. See ya later! Tjoho!

Problemfronten

Hela helgen har kukat ihop sig, som Peter skulle ha sagt. Jag sitter just nu och jobbar med det viktigaste skolarbetet jag haft so far. En fredag! Imorgon ska jag gå upp tidigt, åka till Norrtälje, söka jobb, bowla, träffa Emma och ha schlagerkväll med ett gäng tjejer. Söndagen består av att åka och fira min kusin som nyss fyllt 30.

Jag skulle helst av allt bara ligga i sängen och kolla på film, spela Zelda och tänka.
Tänka, förresten. Det är så himla skönt. Man är aldrig ensam. Man har alltid sina tankar. For better or worse. Jag är lite rädd ändå. Jag tror att jag tänker för mycket. Det händer att jag tänker så mycket att jag blir rädd att jag ska tappa förståndet. (Det heter förresten lyssofobi. Det betyder rädsla för att bli galen.)

Ge alltid 100% på jobbet:

Måndag: 12 %

Tisdag: 23 %

Onsdag: 40 %

Torsdag: 20 %

Fredag: 5 %

-------------------

= 100 %

Dåtid, nutid, framtid

Då: Mesig, osäker och mobbad

Nu: Överanalyserande, förhoppningsfull och accepterad

Sen: Tuff, självsäker och älskad

Bara så där.

Vad var det här för skitdag? Visst, psykologin var jättekul, men sen var det bara nedförsbacke. =( Jag kände att arbetsbördan helt plötsligt var enorm och allt kom på en gång. Genteknik, matte, psykologi, projektarbete, biologi och kemi. För att inte prata om samhällskunskapen! Den kommer att bli min undergång. Det var idag det började.

Jag har haft svårigheter med historia och samhällskunskap under gymnasietiden. På högstadiet var det inga problem alls. Jag tror att min lärare hatar mig. Hon gör nog det! Nu när ShA skulle återupptagas efter ett års uppehåll tänkte jag verkligen visa vad jag går för och höja mitt G till ett VG. Nice try, asshole! Platt fall. Det var ju bara morsning och goodbye. Hon hatar mig fortfarande! Nu är hoppet helt borta. Måndagar och torsdagar är numera mina gråa moln av oro. De dagar då samhällskunskap står på schemat.

Idag vet jag inte vad jag ska kalla min reaktion för. Jag kunde knappt andas innan lektionen skulle börja och sedan kom tårarna. Jag klarar inte av samhällskunskapen. Vännerna tyckte att jag skulle åka hem och göra de andra läxorna som trycker ner mig just nu. Så fick det bli.

Hur fan ska resten av perioden gå om den är så här redan nu? :'(

Hjälp! Säg att det inte är sant!?

Jag pratade nyss med Amanda på msn och hon berättade en skrämmande iakttagelse för mig. Hon inledde med att skriva att jag påverkat Jenny. Jaha? Hur menar du? undrade jag. Hon svarade att jag säger:
"Men typ: JA!" hela tiden och att Jenny nu halkat in på samma bana.
I vanliga fall är jag fullt medveten om mina standarduttryck, men det här var helt främmande. Visserligen kan jag känna hur orden kommer ut ur min mun. Jag testade ett par gånger...
"Men typ: JA!" Jo, det lät ju onekligen som en grej jag skulle kunna häva ur mig i en redogörelse för något som hänt.
Shit. Säger jag så? Oj oj oj. Det måste ju vara jättestörande för omgivningen!
Jag nämnde det för Jenny som glatt påpekade att jag faktiskt säger så. Det är alltså bekräftat från två källor. Hjälp.

Fjortis-Jill tackar för visat intresse och fimpar luman.

Det finaste jag läst idag

Jag må vara sentimental och en obotlig romantiker, men jag föll direkt för den här:

Jag sitter på ett berg och gråter. Du sitter bredvid mig och håller min hand.

Plötsligt vänder du ditt ansikte mot mig och säger:

"Kommer du alltid älska mig?"

En tår rinner nedför min kind och blir en droppe i havet.

Jag pekar ner mot havet och säger:

"Den dagen du hittar droppen igen, då ska jag sluta älska dig"

Sanningen om Nalle Puh's värld

1. Tiger går på exctasy (så livlig som han är) och tar viagra (för svansen).
2. Ior går på något lugnande medel. Han gör ju inget och bryr sig inte om något.
3. Kanin har damp. Han får ju såna jävla utbrott ibland.
4. Nasse tar droger eller röker hasch. Han är ju jämt rädd, vilket man kan bli om man är hög. Tror att jorden går under och sån skit.
5. Sorken tar anabola eftersom han jämt jobbar nere i gångarna. Hur skulle han annars orka?
6. Kristoffer Robin måste ha fått en psykos eftersom han snackar med gosedjur.

Egofotage by Jill

Jag mår dåligt

Illa. Jag har varit snurrig i huvudet hela dagen. Trött också. Nu är jag illamående. Jag har gjort allt jag skulle idag. Jag har både städat och skrivit ett mötesprotokoll. Nyss tog jag en dusch och nu känner jag mest för att gå till sängs. Imorgon är det i alla fall fredag. Skönt.

Det ringer, det ringer

Jag köpte en ny mobil i somras. Ni vet, en sån där som har snygg display och kamera* som tillåter (som de flesta nu för tiden) att man har olika ringsignaler för olika kontakter. Jag har naturligtvis ordnat några grupper med varierande ringsignaler. Erik har en tvspelsliknande trudelutt. Familjen har en lugn, sorglig-poplåtsvariant till signal och så vidare.
Innan jag fortsätter vill jag bara informera om mitt normala mobilbeteende. Jag har (nästan) aldrig med mig mobilen på lektionstid. De gånger den ligger i byxfickan är den inställd på profilen "Diskret". Därför slipper jag jobbiga påringningar som leder till att lektionen störs.

Idag hade jag min första lektion i Psykologi B. Ny lärare, ny grupp och hela köret. Utan att jag tänkte på det hade jag mobilen liggandes i fickan på min munkjacka**. Allt började bra, jag diskuterade mycket och lyssnade noga. Utan förvarning vrålar min mobil ut signalen för min vän Malin. Det är den inte allt för seriösa "Happy Tree Friends Theme" som skrålar ut i klassrummet. Med kinder som hastigt börjar anta en rödare ton sliter jag upp telefon-helvetet och utbrister: "Oj, förlåt mig så hemskt mycket!". Läraren, som jag för övrigt fått ett väldigt bra första intryck av, ler lite grann och svarar: "Det hade jag kanske gjort om du haft en annan ringsignal." Jag tittar ner i golvet och önskar att jag fick sjunka igenom det.

* Referenser görs till den tidigare mobilen, Nokia 3310.
** Självklart inte på "Diskret" utan på den vanliga ljudnivån.